"Two vast and trunkless legs of stone..."

On the eve of 9/11 eleven years on I cannot help but be reminded of this poem by Percy Bysshe Shelly. All things are ephemeral, the important thing is to not forget the past.

Ozymandias
I met a traveller from an antique land
Who said: Two vast and trunkless legs of stone
Stand in the desart. Near them, on the sand,
Half sunk, a shattered visage lies, whose frown,
And wrinkled lip, and sneer of cold command,
Tell that its sculptor well those passions read
Which yet survive, stamped on these lifeless things,
The hand that mocked them and the heart that fed:
And on the pedestal these words appear:
"My name is Ozymandias, king of kings:
Look on my works, ye Mighty, and despair!"
Nothing beside remains. Round the decay
Of that colossal wreck, boundless and bare
The lone and level sands stretch far away.  

Percy Bysshe Shelly

City/state

Monaco, 21 April 2012:
Big boats and fast cars
Destiny's roulette – Grand Prix
Artificial town

Titanic 100 years

Sinking of the Titanic 100 years, 14 April 1912-14 April 2012:

Split peace in the depths
Symbol of a Gilded Age
Story still intrigues

Haikus from Down Under

Central Quay, Sydney, 9 februari 2012:

Golden rays of light
Pacific east over bay
Pointed white—steel arch





Uluru/Ayers Rock, Northern Territory, 12 February 2012:

Crimson monolith
Ancestral heart of the land
Silent majesty





Castle building at Apollo Bay, Great Ocean Road, Vic. Australia, 18 February 2012:

Buildings in the sand
Ephemeral monuments
To joys of summer

New years resolutions...

New Year's Eve 2011:
No. 1: A year of ones passes
symmetry bows to chaos
– exciting unknown

New Year's Eve 2011:
No. 2: Eve of all new years
A prologue past looks eastward
— Expectations(') dawn

9/11 Ten years on

9/11 Ten years on, 11 September 2011:
Towers of power
A futile hegemony
Fear still triumphing

Our thoughts go to Norway

Tragedy in Norway, 22 July 2011:
Flags waving half-mast
Innocence of youth attacked
— Norway in mourning

Reaching out an olive branch...

Thassos, Greece; July 2011:
Olives ripening
Sign of better things to come
— Ancient symbolism

Sommar och skärgård...

Ålands skärgård, 10 juli 2011:
Skärgårdsidyller
Förbinder granne i öst
Åländskt mellanland

Madrid in the sun

Madrid, June 2011:
Bueno retiro
Green city, gray finances
On dry, arid plain

Moscow and Russia's future

Moscow, 17 June 2011:
Red square and red stars
Muscovy old — Putin new
To turn west or east

"Tack, ni svenska vakttorn..."

Det blir intressant att följa Gustav Fridolin och Åsa Romson som nya språkrör för miljöpartiet. Jag har alltid uppskattat Fridolin som politiker för hans ärliga engagemang, även om åsikterna lander lite ifrån mina.

Återigen ställs den obligatoriska frågan om kärnkrafen till de nya språkrören. Det var ett tag sedan miljöpartiet var ett enfrågeparti, men denna bild biter sig kvar när det gäller just kärnkraften. Romson svarar att det finns alla förutsättningar att ha all kärnkraft avvecklad i Sverige om tjugo år. Överenskkommelsen i Tyskland har bara stärkt dem i den övertygelsen.

Men jag ser inte frågan om kärnkraftens avvecklande som den viktigaste, utan om utvecklkingen av det som ska ersätta kränkraften. All debatt om kärnkraft tar fokus från omställning och alternativ. De som finns nu är antingen inte samhällsekonomiskt bäriga (vind och sol) eller miljömässigt motiverade (importerad kolkraftsel istället).

Jag kommer att tänka på Stig Helmers ord i serien Riket om Barsebäck när jag hör diskussionen. Vakttorn eller inte, svensk kärnkraftsdebatt har för mycket fokus på avveckling, istället för på utveckling...

Äntligen!

Det satt långt inne, men visst är den en seger att Ratko Mladic äntligen kunde gripas. När jag arbetade vid Jugoslavientribunalen 2003 var man övertygad om att han skulle gripas "innan jul". Det blev inte så. Nu förs dock ännu en grånad man inför skranket.

Hur det nu må vara med den internationella rättvisans effektivitet så finns det stora symbolvärden i att ingen, vare sig statsöverhuvud eller general, kan undslippa rättvisan.

Jag drar mig till minnes en episod i rättssalen i Haag med Slobodan Milosevic, en mycket slipad jurist som inte skulle underskattas. Domaren frågade om han betraktade sig som skyldig eller icke-skyldig varvid han vägrade svara. Då frågade domaren om han skulle läsa upp åtalet mot honom. Då säger Milosevic "that's your problem".

Nu har Mladics problem äntligen hunnit ikapp honom.

Internationellt ekonomiskt system med ekon från förr

Alltsedan senaste krisen i världsekonomin slog till några år sedan har förhandling och stödlån blivit en viktig ingrediens för att behålla vissa länder på rätt sida konkursstrecket.

Portugal och Grekland har alla förhandlat både med EU och framförallt Internationella valutafoden (IMF) om de stödpaket som de behövt. Grekland står på tur för ytterligare förhandling och stöd. IMF:s chef Dominique Strauss-Kahn skulle ha träffat bland andra Angela Merkel om detta i dagarna hade inte annat kommit emellan i hans liv...

Det är lite underligt med denna institution som kom till samtidigt med Världsbanken 1944 för att skapa ett system med regler för valutor och världsekonomin. Historiskt har chefen för Världsbanken hämtats från USA och för IMF hämtats från Europa. 

Jag fick känsla för systemets historiska rötter när jag av en slump några år sedan bodde över på samma hotel, Mount Washington i Bretton Woods, New Hamshire, där avtalen förhandlades fram 1944. Det satt skyltar på dörrarna till varje rum med namnen på den delegat som bodde i rummet under den internationella konferensen 1944. I rummet bredvid mitt...John Maynard Keynes. En lite mer läskigt insikt kom sig av att insidan av hotellet användes i inspelningen av The Shining...Redrum!

Nu verkar världsekonomin se lite ljusare ut än en skräckfilm, oaktat den mardröm som chefen för IMF genomgår just nu.

EU idag, Arabförbundet och Afrikanska unionen i morgon

FN:s generalförsamling har nu röstat igenom ett beslut som ger EU rätten att tala inför FN. Tidigare har EU tvingats tala genom det land som innehaft EU:s ordförandeskap för tillfället.

Det satt långt inne för vissa mindre FN-länder att ge EU den här rätten. Flera av dem oroar sig för att deras inflytande kommer att vattnas ur om vad de ser som olika intresseorganisationer får rätt att tala inför församlingen.

Detta är första gången en icke-statlig aktör får rätt att tala i FN, å sina medlemsstaters vägnar, och kan således öppna vägen för andra liknande organisationer att få samma status. Arabförbundet och Afrikanska unionen är tänkbara kandidater.

Detta är förhoppningsvis ytterligare ett steg i att få unionen att tala med en stämma i utrikespolitiska frågor. Fru Ashton får nog anledning att besöka New York oftare hädanefter.

Kyla i norr och smältande isar

Sverige har nu tagit över ordförandeskapet i Arktiska rådet, en sammanslutning av de fem nordiska länderna och Kanada, Ryssland och USA samt representanter för urbefolkningar, alla med intressen i den arktiska regionen.

Regionen saknar inte intressanta utmaningar. Smältande isar har lett till att den så kallade nordvästpassagen de senaste åren för första gången blivit en farbar farled för stora kontainertransporter vilket gör att man kan ta vägen ovanför Kanada mellan Atlanten och Stilla havet och inte behöver åka via Panamakanalen.

Smältande isar har också inneburit stora påfrestningar på klimatet och den fauna som finns i området, inte minst för isbjörnarna som får ständigt mindre jaktområden i och med mindre isyta.

Området saknar inte heller geografisk strategisk betydelse. Några år sedan placerade en rysk ubåt den ryska flaggan på havsbotten under de arktiska isarna på nordpolen. Även Kanada och Danmark har genomgått diplomatisk-miltära förvecklingar över vissa steniga öar. Förklaringen är att gas och olja tros befinna sig under havet kring nordpolen. Även Grönland är i startfasen av att utvinna stora fyndigheter nära sin kust av fossila bränslen.

Inför ett toppmöte av Arktiska rådet på Grönland nästa vecka kommer även en forskarrapport presenteras som drar slutsatsen att de smältande isarna nu minskar i en högre takt än man tidigare trott, vilket leder till en accelererad höjning av havsnivåerna världen över under de kommande femtio åren.

Alltså finns all anledning att intressera sig mer för denna region som Sverige ändå är en del av, en stor del av vår norra landyta ligger ju faktisk ovanför polcirkeln.

Om Kennedy och andra dynastier

Såg klart på serien The Kennedys som gått på ettan några veckor och slås av det tragiska ödet som verkar förfölja denna amerikanska dynasti. Den kanadensiska produktionen har försökt fånga den outtröttliga drivkraft som familjens patriark Joseph Kennedy utsatte sina barn för. 

Hans dröm om att bli president övervältrades först på den äldsta sonen. Efter att denne dog i andra världskriget fick John Fitzgerald ta över den missionen. Han nådde ända fram men när han mördades blev det hans bror Bobby som fick föra fanan vidare. Till slut blev även han mördad under presidentvalskampanjen 1968.

Det finns ju som bekant andra amerikanska politiska dynastier, såsom Clinton och Bush. Det är nog så nära detta land kommer kungligheter. Behovet av nationellt samlande kraft verkar finnas oavsett vilket statsskick man bekänner sig till...

Rule Britannia — om kungligt bröllop och överhus

Storbritannien har som bekant en ny princessa sedan gårdagens kungliga bröllop. Samtidigt som Storbritanniens traditionstyngda kungahus firar vankas desto större förändringar inom Storbritanniens demokratiska system.

Idag sitter över 700 personer i House of Lords, flera av dem på livstid och genom arv. Tony Blair genomförde vissa förändringar till systemet för House of Lords och dess arvsbefattningar. Nu förslås desto större förändringar av sittande regeringskoalitionen med David Cameron i spetsen.

För det första ska antalet medelmmat i överhuset reduceras till cirka 300. Av dessa ska omkring 80 procent tillsättas genom proportionella val. Resterande platser ska tillsättas av regeringen för att behålla möjligheten att ta in expertis från pensioonerade domare med flera som inte kan tänkas ställa upp i partival. Mandatperioden för ledamöterna i denna nya senat som blir resultatet av förändringarna kommer att ligga på 15 år.

Kanske mest intressant är att dessa förändringar kan leda till att Storbritannien tvingas nedteckna detta i något som liknar en konstitution, något landet hittills klarat sig utan. Delar av dessa förändringar går till folkomröstning 5:e maj, men även om de får grönt ljus från väljarna kvarstår en lång övergångsfas, Storbritannien är ändå inte känt för att avskaffa traditioner över natt.

Förändringarna kan välkomnas ur ett liberalt perspektiv, särskilt med tanke på det arvsystem som rått för vissa av platserna i överhuset. Det blir spännande att se hur dessa förändringar, samlat med övriga förslag på förändringa av valsystemet, faller ut.

Om kunskap, TV och svenska skolan

Efter att ha tagit mig igenom Maciej Zarembas serie i DN om den svenska skolan fick jag mig här om dagen en kontrast när jag slog på tv:n. Där stod en glad Lasse Kronér och testade vuxnas kunskaper mot vad femteklassare vet. Det var kunskapsfrågor som "vad heter Europas största sjö" och liknande.

Zarembas poäng var att Sverige inte har en skola som sätter fokus på kunskaper att ledande pedagoger menar att det till och med skulle vara att fördärva elever att mata dem med reda faktakunskaper. Då är det intressant att se ett program som istället får skolan att framstå som ett ställe där det bara är ren kunskap som ska förmedlas.

Nog ligger väl svaret någonstans mitt emellan. Medan en ren kunsapsmatning inte räcker för att ta sig fram i världen, kan inte heller ren metodik läras in utan att ha någon kontext. Problembaserat lärande och allt vad det heter är ju bra endast om det appliceras på den kunskap som eleverna behöver lära sig.

Zaremba pekar onekligen på stora brister i vår skola och illustrerar tydligt faran i en "pedagogisering" av forskningen som styrs av en likriktad ideologisk tanke. 

Om Sverige ska få en skola i världsklass och elever som går ut med de kunskaper och färdigheter som kan behövas finns det en hel del att göra. Här finns det nog anledning till rannsakning för alla möjliga, poltiker, professorer, skolverk, kommuner, lärare, pedagoger med flera. Men nog finns det även goda exempel som kan lyftas fram, det har också Zaremba visat. 

Kanske Kronérs efterträdare om sisådär en generation står där i tv:n på programmet och femteklassaren och de vuxna vet åtminstone lika mycket.

Vargen från två sidor

Det är inte bara i Sverige som vargdebatten rasar. I USA har nu Kongressen röstat igenom att ett djur tas bort från deras lista över utrotningshotade djur, nämligen gråvargen som finns främst i Idaho och Montana. Det är en del av den budgetuppgörelse som slöts sent förra veckan, där finansieringen av programmet för hanteringen av utrotningshotade djur finns med.

Det är tydligen första gången som ett djur tas bort från denna lista och djurskyddsivrare hävdar att särskilda intressen i dessa stater otillbörligt fått sin vilja igenom.

Man kan ju jämföra med de två sidor av vargdebatten som finns i Sverige, där vissa vill ha jakt och andra plantera in fler. Nog finns det intressen här med. Men fridlystlistning eller ej är nog fortfarand en öppen fråga i den debatten.

Om grisar och budgetkriser

Nu har också Portugal tvingats krypa till korset och be om stöd för att klara sin finansiella situation. Landets ekonomi har varit knackigt de senaste åren och det var väl mest en fråga om när det skulle ske, inte om.

Portugal gör då sällskap med de andra ekonomiska haveristerna i Europa, Grekland och Irland, som redan fått stödpaket från övriga EU-länder. Nu väntar alla med spänning om samma sak även ska hända med Spanien och Italien, som inte har helt stabila finanser de heller.

Majoriteten av de banker som inte klarade det stresstest som EU-kommissionen genomförde förra året för att se hur exponerade bankerna var fanns i Spanien. Nu har premiärminister Zapatera aviserat att han inte ställer upp i nästa val, vilket kanske skulle öka hans möjligheter att genomföra hårda men nödvändiga nedskärningar i de statliga utgifterna.

Europas sämst presterande ekonomier brukar kallas för PIGS, en akronym för Portugal, Irland (Italien), Grekland och Spanien. Begreppet har funnits sedan 2007 när världsekonomin började svaja. Inte särskilt snällt att kalla länderna för grisar, men samtidigt har föraningen slagit in rätt väl.

Nu har vi en gris (PIG), vi får se om det blir fler med Spanien eller någon anna hugad.

Cricket och fotboll i fredens tjänst

I slutet av mars träffades Indiens premiärminister Manmohan Singh och Pakistans dito Yusuf Raza Gilani. Det sker inte så ofta att ledarna för dessa två länder träffas. Men nu fick de anledning, det var nämligen dags för cricketmatch mellan de båda länderna, Indien vann. Ledarna höll samtal efter matchen (och under får man förmoda).

Sport och politiska toppmöten mellan grannar med ansträngt förhållande är inte helt ovanligt. 2008 deltog den turkiska presidenten Abdulla Gül en kvalmatch för fotbolls-VM i Armenien, första gången en turkisk president besökt landet. Besöket hjälpte något de pågående förhanlingarna om en gränsöppning mellan de två länderna som pågick då.

Även Nord- och Sydkorea hade långtgående planer på att tävla i ett gemensamt lag under sommar-OS i Beijing 2008. Där lyckades de två parterna dock inte komma överens och i slutändan tävlade de med var sitt nationellt lag. Kanske en fingervisning om hur långt dessa två länder har kvar innan en återförening. 

På samma sätt ger Indiens och Pakistans gemensamma sportande hopp om en framtida lösning mellan dessa länder.

USA, ICC, Libyen och Ghaddafi

Lyssnade i helgen på Hillary Clinton på NBC:s Meet the Press angående läget i Libyen. Hon och försvarsminister Robert Gates talade då om vilka val som Ghaddafi har. Det som stack ut var att Clinton nämnde den avskräckande effekten av att Ghaddafi nu riskerar att hamna inför Internationella brottmålsdomstolen.

Detta är intressant givet USA:s tidigare inställning till ICC som internationell domstol. Efter att president Clinton skrev under Romstadgan 2000 lämnade han den aldrig vidare till senaten för ratificering. Bush sade rakt ut att USA inte skulle gå med i domstolen, främst på grund av att amerikanska soldater som tjänstgör utomlands teoretiskt skulle kunna ställas inför rätta.

Nu har Obama-administrationen återupprättat förhållandet med domstolen i så motto att man samarbetar med den. Dock saknas fortfarande en ratificering.

Det är precis vid tillfällen som detta, när en statschef hotas att ställas inför rätta för brott mot mänskligheten, som domstolen visar på sin styrka. Och i detta fall gör det inget att Libyen inte skrivit under Romstadgan, FN:s säkerhetsråd såg till att enhälligt ge ICC i uppdrag att utreda händelserna i Libyen. Chefsåklagare Moreno-Ocampo håller som bäst på att öppna en utredning mot Khaddafi.

Vi får se om USA inom en inte alltför avlägsen framtid även tar steget och ratificerar Romstadgan och blir fullvärdig medlem av ICC.

Ett svenskt dilemma — om euron och ett "two track Europe"

Lissabonfördraget innehöll en bestämmelse som möjliggör att en eller flera EU-länder går samman i en särskild fråga utan att alla medelmmar behöver delta.

Sverige har varit drivande i att utnyttja denna möjlighet bland annat när det gäller EU-gemensamma patent. Nu kan man gå vidare med detta fördjupade samarbete efter att Europaparlamentet gav klartecken i mitten på februari.

Fördelarna med fördjupat samarbete är att frågor, som just ett EU-gemensamt patent, inte behöver fastna i långbänk när några länder motsätter sig eller inte vill vara med.

Men baksidan är om det fördjupade samarbetet kommer att handla om större frågor. Då talas det om ett "two track Europe", där en viss kärna länder drar ifrån övriga EU i allt tätare samarbete.

Ett exempel är eurosamarbetet, som visserligen är särskilt reglerat. Här har Sverige fått känna av att få sitta på bänken utanför mötesrummet när Euroländerna har sina sammanträden. Utanförskapet må låta oss njuta en stund i bistra ekonomiska tider i övriga Europa, men kostar helt klart i politiskt inflytande. 

Det är viktigt att Sverige bevakar sia intressen på detta område. Det framkom under vintern att Tyskland och Frankrike hade planer på att skapa ett fördjupat samarbete med övriga Euroländer om konkurrenskraft, en fråga som naturligtvis inte bara är av intresse för Euroländer. Bland annat har Polen, ett annat land som står utanför Euron, och dess premiärminister Donald Tusk reagerat kraftigt på dessa planer.

På EU-toppmötet här om dagen togs åter upp ett förslag på fördjupat ekonomiskt samarbete, där dock Sverige tillsammans med några andra länder (b.l a Tjeckien och Ungern) deklarerat att man inte kommer att delta i just nu. Här är knäckfrågan hur ingående detta fördjupade samarbete ska reglera landsinterna frågor såsom lönebildning.

Att vara med i Euron eller inte är helt klart inte enbart en fråga om ekonomiska överväganden, det handlar också om hur vi vill säkra Sveriges politiska inflytande i EU i framtiden.

Om opera och tyranner

Under helgen avnjöt jag operan Tosca på Kungliga Operan i Stockholm. Puccinis verk från 1900 är ett riktigt lidelsefullt och bestyckat med intrig, drama och mord. Den rör sig under tiden för det Napolitanska kungariket och strävan från flera revolutionärer för republik.

Operan handlar om sångerskan Floria Tosca och hennes älskare Cavaradossi. Påkomna av den svartsjuke och royalistiske polischefen Scarpia grips Cavaradossi och förs till Roms ökända fort Castel Sant'Angelo. Under Toscas vädjanden om frisläppande torteras Cavaradossi av Scarpias lakejer för att få honom att berätta var den republikanske revolutionären Angelottingömmer sig. Till slut ger Tosca med sig och lovar Scarpia en natt med henne i utbyte mot fri lejd för henne och Cavaradossi. Men just som Scarpia ska ta ut sin rätt dödas han av Toscas knivhugg.

Operan avslutas med att Cavaradossi ska avrättas, fast med lösa skott för syns skull, för att sedan fly med sin älskade Tosca. Men Scarpia har lurat Tosca och soldaterna använder skarpa skott. Cavaradossi faller död ner. När Tosca inser detta hoppar hon själv till sin död. Ett passande slut för en sann tragedi.

Jag kunde inte låta bli att dra paralleller mellan polischef Scarpia, fruktad av hela Rom, och nutida fruktade Khaddafi. Även han har skickligt försökt förhandla sig till omvärldens fördelar. Nu upplever även han knivseggen mot ryggen från koalitionen. Det återstår att se om Khaddafi ger omvärlden ett sista skratt genom att splittra Libyen och orsaka en utdragen konflikt i regionen.

Kollektivavtal - the Wisconsin way

Jag kan inte låta bli att kommentera den skärmyttsling som utspelat sig i delstaten Wisconsin den senaste månaden. Det var här jag växte upp på 80- och 90-talet och sällan har väl delstaten varit särskilt uppmärksammad (kanske mest känd för massmördaren Jefferey Dahmer och några olika tv-serier och nyligen för Green Bay Packers vinst i Super Bowl).

Men nu har Wisconsin gått och blivit en politiskt intressant spelare. I förra presidentvalet var delstaten ett så kallat swing state, som kunde gå antingen till republikaner eller demokrater vilket gjorde att staten besöktes flitigt av kandidaterna som försökte vinna Wisconsinbornas röst.

Nu har delstaten gått och valt en republikansk guvernör, Scott Walker. Han har satt igång ett program för att få delstatens ansträngda budget i balans. Walker ville därmed dra tillbaks den kollektivförhandlingsrätt som delstatsanställda fackföreningar har, i praktiken en sorts MBL-variant som finns i flera amerikanska delstater.

Upproret växte, delstatssenaten i Madison intogs av demonstranter och engagemanget blev uppmärksammat i hela världen. Kanske främst för att det är ett exempel på konfrontationen mellan republikaner och demokrater som väntar inför kommande presidentvalssäsong.

Nu lyckades guvernören få igenom sina förslag om att ta bort kollektiv förhandlingsrätt i Wisconsin. Detta är inte riktigt som den svenska arbetsmarknadsmodellen där partnerna gör upp, men det visar samtidigt på vad som kan hända i ett betydligt mer ekonomiskt ansträngt läge än vi för tillfället har här. Tydligen förbereder flera andra delstater att göra precis samma sak med den kollektiva förhandlingsrätten.

Så nu är Wisconsin känt lite mer, om det är positivt är väl mer tveksamt.

Ett steg mot färre fördomar på EU:s arbetsmarknad

I april i år släpps äntligen de sista restriktionerna för fri rörlighet av arbetskraft från de åtta östeuropeiska länder som blev medlemmar 2004, för Bulgarien och Rumänien som blev medlemmar 2007 kan dessa finnas några år till.

Jag minns debatten som fördes även i Sverige. Här övervägde den socialdemokratiska regeringen att införa krav på arbetstillstånd för arbetare från dessa länder. Ett skräckscenario målades upp där Sverige skulle översköljas av billig arbetskraft som sätter hela arbetsmarknaden ur spel.

Sådana farhågor har inte blivit verklighet för något land. För de länder som inte valde att ha några restriktioner har Kommissionen visat att de haft bättre ekonomisk utveckling, till viss del som följd av att de tillät fri rörlighet för arbetskraft från dessa länder.

Och scenariot med stora strömmar arbetskraft som flödar in i de gamla medlemsländerna stämmer inte alls. Statistik visar att i hela gamla EU (EU-10) kommer mindre än en procent av den arbetsföra befolkningen från de nya medlemsländerna, vilket säger en del om EU:s integrerade arbetsmarknad.

De två länder som har kvar restriktioner, Tyskland och Österrike, kommer alltså att tvingas ge upp dessa i april i år enligt de övergångsregler som finns för de nya medlemsländerna. 

Även om nu restriktionerna hävs finns det nog en hel del kvar att göra för att skapa en helt integrerad arbetsmarknad inom EU. Men att i alla fall låta samma regler gälla för alla EU-medborgare är en bra start.

Estland går till val på nätet

Jag följer med intresse Estland som idag söndag den 6:e mars håller sitt parlamentsval, bland annat över internet. Sedan den 24 februari kan man nämligen avlägga sin röst i parlamentsvalet på nätet. 

Estland var det första landet som antog legalt bindande röster avlagda på det sättet. Det görs genom att varje röstberättigade estländare har fått en e-legitimation tilldelad som används för att avlägga e-rösten.

Val på nätet är ett led i E-stlands strävan efter att anses som en teknologiskt uppkopplad nation. Det kan ju fortfarande betraktas som djärvt att våga satsa på bindande e-val, men det har ju samtidigt sina fördelar i form av mer tillgängliga val. 

Våra egna små vallappar som fylls i med bläckpenna känns helt plötsligt väldigt old school.

Nordlig och sydlig paradox

Det är på något sätt paradoxalt att det är Europas nordligatse och sydligaste länder som har att hantera de största flödena av flyktingar och andra asylsökande, men på helt olika sätt.

Ta Grekland, ett land som kämpar för att upprätthålla två av EU-samarbetets viktigaste hörnstenar, nämligen euron och schengen. Euron vacklar med stora konsekvenser inte bara för arbetslösa greker som tvingats till ett stålbad (och en anpassning av ska vi säga ändå rätt så förmånliga pensionsregler). Men på ett sätt än mer bekymrande är landets hantering av schengen och mer specifikt mottagandet av flyktingar och andra som söker uppehåll i Europa.

Greklands mottagningsenheter för flyktingar har av Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter bedömts falla under "tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling". Landet som historiskt varit ett utvandringsland har nu inget fungerande system för asylprövning.

Schengensystemets fria rörlighet leder naturligt till att flyktingar söker sig till de länder med sämst yttre gränsbevakning, ett området Grekland sannolikt leder just nu.

Händelserna i Nordafrika och Mellanöstern har nu lett till nya asylsökanden från dessa områden, något bland annat Italien fått känna av.

Europa måste stå med öppna armar för de personer som söker en fristad från verkligt förtryck och förföljelse. Det får inte bli ett ofrivilligt byråkratiskt fängelse där asylsökande skickas mellan olika länder i ovisshet. Här behövs förbättringar inte minst i Grekland, men även i länder på mer nordliga breddgrader...

Fördelar så in i Norden

Jag läser med intresse Nordiska rådets inlaga till Davos Economic Forum i början av februari. Här undersöks vad som gjort de nordiska länderna så framgångsrika.

I ena artikeln i skriften skriver Klas Eklund att de nordiska länderna varit så framgångsrika ekonomisk på grund av flera faktorer, bland annat ihållande tillväxt, politisk stabilitet, genomskinliga institutioner, teknisk anpassningsförmåga, flexibel arbetsmarknad, öppen ekonomi och hög utbildningsnivå. Inte dåligt!

Än mer intressant utforskar Henrik Berggren och Lars Trägårdh mer bakomliggande faktorer till de ekonomiska framgångarna. De frågar sig om det finns något i de nordiska samhällena som gör oss mer framgångsrika. De tar bland annat upp Marquis Childs klassiska förklaring från 30-talet om den nordiska medelvägen, ett samhälle med balans mellan altruistisk socialism och självisk kapitalism.

Men detta är en halvsanning som till stor del spelat ut sin betydelse. Senare i sin artikel visar Berggren och Trägårdh med hjälp av flera olika undersökningar något vi kanske redan kände till: den extrema individualism som styr relationer i vårt samhälle och mellan medborgaren och myndigheter.



De har med en intressant bild som visar just hur sekulära och individualistiska vi är i de nordiska länderna. Men trots denna individualism finns det en tillit i våra länder som sträcker sig långt förbi den närmsta familjen som kan utgöra en viktig grund för en framgångsrik ekonomi.

Visst är det något speciellt med norden...men det visste vi ju redan!

Bloggpost om vanlig post

Jag var på postmuseet i helgen och slogs av vilken förändring som skett vad gäller hur vi kommunicerar med varandra. Utvecklingen har ju inte gått någon förbi, men det blir så tydligt när man ser de gamla postbilarna och frimärken och stämplar.

Hur många skickar egentligen ett handskrivet personligt brev nu för tiden? Tydligen är andelen post som skickas och delas ut mellan privathushåll mycket liten i den totala mängden brev och paket som skickas. 

När man går där på musset och ser alla fina brev med sirligt skrivna adresser, vackra frimärken makulerade med sinnligt utformade poststämplar...skilling banco och Czeslav Slania tänker jag att nog är det lite kultur som sakteliga fasas ut och ersätts av lite tråkiga enhetliga e-postmeddelanden.

En sovjetliknelse på flera plan

Jag såg på Obamas State of the Union (eller den snärtiga förkortningen SOTU som man ser ibland) nu i slutet av januari, talet som enligt konstitutionen hålls inför båda kongressens kammare för att berätta om tillståndet i landet. Temat var "Winning the Future".

När det var dags att tala om innovation sa han att USA befinner sig i denna generationens "sputik moment". Det var en intressant parallell till 50-talets kapplöpning med Sovjetunionen för att ta sig ut i rymden. Men trots att tanken var att frammana behovet av utbildning och innovation för att USA ska lyckas döljer sig mer bakom. 

Det är ju nämligen så att USA just nu håller på att springas förbi av bland annat Kina som snart övertagit ställningen som världens största exportland. Detta har skett under en tid då USA genomgår sin värsta ekonomiska kris sedan 30-talet.

Förhoppningsvis får Obamas uppmaning önskad effekt, att USA reser sig och bestämmer sig för att möta utmaningen som Kina och andra kommande ekonomier utgör. Sannolikt är dock nog USA:s "unipolar moment" så sakteliga på väg att ta slut.

Nu påbörjas den åttonde miljarden

Årets första nummer av National Geographic tar upp det faktum att världens befolkning förväntas passera sju miljarder under 2011 (läs även mitt inlägg på nyårsafton).

Det tog 1 800 år för antalet människor på jorden att gå från 200 miljoner till en miljard. Det tog lite över tio år att gå från sex till sju miljarder. Trettio, fyrtio år sedan oroade man sig för att det skulle bli överbefolkning på jorden. Nu förväntar man sig att i takt med att alltfler länder utvecklas och får högre levnadsstandard och framförallt lägre barnadödlighet följer en utplanande befolkningskurva på det, där de som föds och de som dör jämnar ut varandra vilket håller den totala befolkningen relativt konstant.

Domedagsprofetior har gång på gång överbevisats. Sannolikt kan vi även nu förvänta oss att framtidens utveckling blir något annat än vad pessimisterna förväntat sig. Nu arbetar vi vidare mot en åttonde miljard...

Ett tåg kommer lastat

Samtidigt som SJ meddelar nya krafttag för att få ner tågförseningarna, bättre underhåll, bättre information och utrop och genom att ställa högre krav på Trafikverket och underleverantörer skrivs och pratas det en del om min bok i samma ämne. Det har gått några månader sedan boken kom ut och jag är mycket glad åt den rospons jag fått. Bland flera recensioner vill jag även lyfta fram två radioframträdanden som jag gjort, riktigt roligt med bland annat SR P4 Kristianstad som sände direkt från perrongen. Den som är intresserad av att lyssna in dessa kan fortfarande göra det några dagar till.

SR P4 Västmanland, 21 januari kl. 15.50 (välj filen med det tidsspannet)
Här fick jag en pratstund med eftermiddgasprogrammet om livet som pendlare och boken.

SR P4 Kristianstad, 31 januari kl. 8.35 (välj filen med det tidspannet)
P4 sände från resecentrum i Kristianstad och undrade om de vanligaste förseningarna man kan råka ut för.

Arbetarbladet Gävle omnämner boken som innehållandes "autentiskt tågspråk".

Till sist tycker Helsingborgs Dagblads recensent att SJ bör bjussa på ett pendlarkort. Sorry, den tiden är för tillfället över för mig!