15 mars 2005

Rättvisan i Haag


Det är juli 1995 i byn Srebrenica i Bosnien. FN har deklarerat området ett så kallat ”safe area,” ett säkert område. Den 6 juli attackeras den Nederländska FN-bataljonen skoningslöst av bosnienserbiska trupper och civilbefolkningen flyr in i FN:s läger vid Potocari bedjande om FN-skydd. Under överinseende av de bosnienserbiska trupperna skall lägret dock ”evakueras” via bussar. Det är då kvinnor och barn separeras från männen, som tvingas stanna kvar i lägret. Fram till den 18 juli avrättas så över sju tusen bosnienmuslimska män skoningslöst av dessa trupper i lägret och skogsområdena runt lägret, under ledning av bland annat general Ratko Mladic.

Två år innan massakern i Srebrenica etablerades den Internationella brottmålstribunalen för före detta Jugoslavien av FN:s Säkerhetsråd. Tyvärr lyckades tribunalen inte stoppa massakern i Srebrenica, men däremot står idag flera män inför skranket i Haag åtalade för delaktighet i dödandet i Srebrenica.

Sedan tribunalen inrättades 1993 har 92 åtalade prövats. 24 personer har dömts av tribunalen och därmed flyttats till andra länder som godtagit att dessa avtjänar sitt straff i det landet. Som bekant har Sverige en sådan intagen, nämligen Biljana Plavsic som avtjänar ett elvaårigt straff på Hinsebergfängelset. 51 åtalade väntar på rättegång eller genomgår rättegång och sitter i häktet i Haag. Fortfarande finns 17 åtalade som inte tagits i förvar ännu, kanske mest kända av dessa är Ratko Mladic och Radovan Karadzic, men tack vare bättre samarbete från länderna i området är det bara en tidsfråga innan dessa fångas.

Den enskilt största rättegången vid domstolen är för närvarande den mot Slobodan Milosevic. Milosevic är den första före detta statsöverhuvud att prövas för krigsbrott inför en internationell tribunal. Åtalet mot honom omfattar tre krig. På samma dag som skotten ljöd i Sarajevo 1914 utlämnades Milosevic 2001 till tribunalen under stort säkerhetspådrag. Milosevic har valt att föra sitt eget försvar, vilket innebär en stor stress på honom, något som märkts i och med att flera rättegångsdagar de senaste månaderna fått ställas in på grund av hans dåliga hälsa.

Utöver vikten av att de åtalade får en rättvis rättegång är kanske tribunalens viktigaste uppgift att också offer och anhöriga till offer får möjlighet att för världen berätta sin version av vad som hände i alla de byar i Bosnien, Kroatien och Kosovo där krigsbrotten utfördes. Detta är en vital del av tribunalens verksamhet, som är att just återupprätta fred i området före detta Jugoslavien. För mig är det viktigast att alla får tillgång till en rättvis process, men även att ge anhöriga någon sorts upprättelse.

I och med inrättandet av tribunalen har världen fått möjlighet att i den internationella rättvisans förtecken pröva krigsförbrytare från krigen i före detta Jugoslavien, att visa att ingen är över lagen och att alla har rätt till en rättvis prövning i enlighet med allmänna och internationellt erkända rättsprinciper. Det är bara på detta sätt som all de offer i Srebrenica och annorstädes kan få upprättelse. Tack vare inrättandet av den permanenta Internationella brottmålsdomstolen tidigare i år är världen på god väg mot att avsluta ostraffbarhetens tidsålder för krigsförbrytare.