Varje år den 24 oktober firas FN-dagen. Det var då 1945 som FN-stadgan, efter undertecknade av världens ledare efter andra världskrigets slut i San Fransisco, trädde i kraft. Där fastlades bland annat att världens länder skulle sträva efter en ”fredlig lösning av konflikter”.
Världen är en mycket annorlunda plats än den världskrigshärjade verkligheten som rådde 1945. FN har alltjämt sedan dess gjort stora framsteg vad gäller synen på mänskliga rättigheter. Den länge rådande folkrättsliga synen var att ett lands suveränitet sätter stopp för alla försök för omvärlden att ingripa om exempelvis grova människorättsbrott håller på att begås inne i landet. Idag finns det sådana brott som ”chockar människans samvete” – för att använda FN:s Generalförsamlings ord – såsom folkmord som i princip lägger en skyldighet på länder att ingripa.
När advokaten Raphael Lemkin förde fram begreppet genocide – folkmord – var nazisternas brott färska i minnet. När händelser som sker idag vittnar om att folkmord håller på att begås verkar människans samvete inte chockas alls, eller alldeles för sent. Debatten blir ett spel om semantik, skall vi använda order folkmord eller inte.
Det är därför man med tungt hjärta ser att händelserna i Darfur får fortsätta utan ett riktigt ingripande från omvärlden, framförallt väst (Afrikanska Unionen har redan ställt upp med trupper). Vi har sett det förut. I Rwanda 1994 fanns konkreta möjligheter att förhindra folkmordet av uppåt en miljon rwandeser, men omvärlden ingrep inte innan det var för sent. Det uppskattas att nära 70 000 redan mördats i Darfur.
FN har inte förmått förhindra händelserna i Sudan. Flera gånger har någon av de vetohållande länderna stoppat användandet av epitetet folkmord om händelserna i Darfur, vilket skulle förpliktiga ett ingripande enligt folkmordskonventionen. Detta talar inte för att FN är totalt förlegat, men visar att reform av världsorganisationen är nödvändig. Där ligger framförallt förändring av vetoreglerna i Säkerhetsrådet som första prioritet. Tidigare generalsekreteraren Kofi Annan lade fram förslag på just sådan modernisering av organisationen, men av dessa blev intet.
Grundtesen som framfördes vid FN:s grundande gäller fortfarande, nämligen att den bästa lösningen av konflikter är genom samarbete mellan länder. Men för att förhindra folkmord krävs snabba ingripanden, och där behöver FN reformeras. Tills dess får länder med beslutsamhet och samvete, likt vad som skedde i fallet Kosovo 1999, se till att vid sidan om FN ingripa. Allt annat vore oanständigt.
