Det står nu tydligen klart att sex av de länder som bjudits in till Nobelkommitténs fredsprisceremoni i Oslo har lämnat återbud. Kanske dock inte en så förvånande grupp länder som uteblir: Kina, Ryssland, Kazakstan, Kuba, Marocko och Iran. Idel diktaturer och totalitära stater. Mer oroande är att ingen verkar kunna komma för att ta emot Liu Xiabos pris den 10 december. Kina må vara på väg mot att bli världens ekonomiska stormakt (nästa år beräknas tillväxten överstiga 10 procent) men när det gäller mänskliga rättigheter har utvecklingen stått stilla, trots alla strävanden av personer som Liu. Den asymmetrin mellan tillväxt och medborgarnas friheter i Kina är något som vi i omvärlden behöver förhålla oss till. Hur stor del av vårt eget materiella välstånd är idag inte beroende av produktionen i Kina?
