Jag kan inte låta bli att kommentera den skärmyttsling som utspelat sig i delstaten Wisconsin den senaste månaden. Det var här jag växte upp på 80- och 90-talet och sällan har väl delstaten varit särskilt uppmärksammad (kanske mest känd för massmördaren Jefferey Dahmer och några olika tv-serier och nyligen för Green Bay Packers vinst i Super Bowl).Men nu har Wisconsin gått och blivit en politiskt intressant spelare. I förra presidentvalet var delstaten ett så kallat swing state, som kunde gå antingen till republikaner eller demokrater vilket gjorde att staten besöktes flitigt av kandidaterna som försökte vinna Wisconsinbornas röst.
Nu har delstaten gått och valt en republikansk guvernör, Scott Walker. Han har satt igång ett program för att få delstatens ansträngda budget i balans. Walker ville därmed dra tillbaks den kollektivförhandlingsrätt som delstatsanställda fackföreningar har, i praktiken en sorts MBL-variant som finns i flera amerikanska delstater.
Upproret växte, delstatssenaten i Madison intogs av demonstranter och engagemanget blev uppmärksammat i hela världen. Kanske främst för att det är ett exempel på konfrontationen mellan republikaner och demokrater som väntar inför kommande presidentvalssäsong.
Nu lyckades guvernören få igenom sina förslag om att ta bort kollektiv förhandlingsrätt i Wisconsin. Detta är inte riktigt som den svenska arbetsmarknadsmodellen där partnerna gör upp, men det visar samtidigt på vad som kan hända i ett betydligt mer ekonomiskt ansträngt läge än vi för tillfället har här. Tydligen förbereder flera andra delstater att göra precis samma sak med den kollektiva förhandlingsrätten.
Så nu är Wisconsin känt lite mer, om det är positivt är väl mer tveksamt.
