12 mars 2011

Ett steg mot färre fördomar på EU:s arbetsmarknad

I april i år släpps äntligen de sista restriktionerna för fri rörlighet av arbetskraft från de åtta östeuropeiska länder som blev medlemmar 2004, för Bulgarien och Rumänien som blev medlemmar 2007 kan dessa finnas några år till.

Jag minns debatten som fördes även i Sverige. Här övervägde den socialdemokratiska regeringen att införa krav på arbetstillstånd för arbetare från dessa länder. Ett skräckscenario målades upp där Sverige skulle översköljas av billig arbetskraft som sätter hela arbetsmarknaden ur spel.

Sådana farhågor har inte blivit verklighet för något land. För de länder som inte valde att ha några restriktioner har Kommissionen visat att de haft bättre ekonomisk utveckling, till viss del som följd av att de tillät fri rörlighet för arbetskraft från dessa länder.

Och scenariot med stora strömmar arbetskraft som flödar in i de gamla medlemsländerna stämmer inte alls. Statistik visar att i hela gamla EU (EU-10) kommer mindre än en procent av den arbetsföra befolkningen från de nya medlemsländerna, vilket säger en del om EU:s integrerade arbetsmarknad.

De två länder som har kvar restriktioner, Tyskland och Österrike, kommer alltså att tvingas ge upp dessa i april i år enligt de övergångsregler som finns för de nya medlemsländerna. 

Även om nu restriktionerna hävs finns det nog en hel del kvar att göra för att skapa en helt integrerad arbetsmarknad inom EU. Men att i alla fall låta samma regler gälla för alla EU-medborgare är en bra start.