1 juni 2011

"Tack, ni svenska vakttorn..."

Det blir intressant att följa Gustav Fridolin och Åsa Romson som nya språkrör för miljöpartiet. Jag har alltid uppskattat Fridolin som politiker för hans ärliga engagemang, även om åsikterna lander lite ifrån mina.

Återigen ställs den obligatoriska frågan om kärnkrafen till de nya språkrören. Det var ett tag sedan miljöpartiet var ett enfrågeparti, men denna bild biter sig kvar när det gäller just kärnkraften. Romson svarar att det finns alla förutsättningar att ha all kärnkraft avvecklad i Sverige om tjugo år. Överenskkommelsen i Tyskland har bara stärkt dem i den övertygelsen.

Men jag ser inte frågan om kärnkraftens avvecklande som den viktigaste, utan om utvecklkingen av det som ska ersätta kränkraften. All debatt om kärnkraft tar fokus från omställning och alternativ. De som finns nu är antingen inte samhällsekonomiskt bäriga (vind och sol) eller miljömässigt motiverade (importerad kolkraftsel istället).

Jag kommer att tänka på Stig Helmers ord i serien Riket om Barsebäck när jag hör diskussionen. Vakttorn eller inte, svensk kärnkraftsdebatt har för mycket fokus på avveckling, istället för på utveckling...