Denna vecka inleddes äntligen rättegången mot Jean-Pierre Bemba vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag för hans krigsbrott i Centralafrikanska Republiken. Domstolen skulle vara den slutliga garanten för internationell rättvisa men har haft en trög start med endast en handfull pågående åtal.The Economist antyder i senaste numret att internationell rättvisa och alla de särskilda domstolar som inrättats för att pröva den har kostat mer än de smakat. Jag har sett från insidan hur en sådan domstol arbetar, och skulle nog kunna säga att de inte är höjden av effektivitet. Men det fråntar inte de framgångar man ändå haft i skipandet av internationell rättvisa.
Det är inte de internationella principerna om krigsbrott, folkmord och brott mot mänskliga rättigheter som det är fel på. Snarare är det tendensen för organisationer som FN att skapa byråkratiska vidunder vid inrättade domstolar. Det är snarare här som hotet ligger.
Det finns dem som menar att internationell rätt ska ta hänsyn till pågående politiska processer. Därför hävdar vissa att ICC:s åtal mot Sudans president Omar al-Bashir kraftigt störde fredsförhandlingarna om södra Sudan. Men då bortser man från symbolvärdet i att ingen är immun för åtal mot brott mot internationell humanitär rätt.
Ett rättssystem som inte är konsekvent tillämpat kommer i längden att fallera. Därför är det institutionerna som tillämpar rätten som bör reformeras och inte systemet i sig.
