Jag läser med intresse Nordiska rådets inlaga till Davos Economic Forum i början av februari. Här undersöks vad som gjort de nordiska länderna så framgångsrika.
I ena artikeln i skriften skriver Klas Eklund att de nordiska länderna varit så framgångsrika ekonomisk på grund av flera faktorer, bland annat ihållande tillväxt, politisk stabilitet, genomskinliga institutioner, teknisk anpassningsförmåga, flexibel arbetsmarknad, öppen ekonomi och hög utbildningsnivå. Inte dåligt!
Än mer intressant utforskar Henrik Berggren och Lars Trägårdh mer bakomliggande faktorer till de ekonomiska framgångarna. De frågar sig om det finns något i de nordiska samhällena som gör oss mer framgångsrika. De tar bland annat upp Marquis Childs klassiska förklaring från 30-talet om den nordiska medelvägen, ett samhälle med balans mellan altruistisk socialism och självisk kapitalism.
Men detta är en halvsanning som till stor del spelat ut sin betydelse. Senare i sin artikel visar Berggren och Trägårdh med hjälp av flera olika undersökningar något vi kanske redan kände till: den extrema individualism som styr relationer i vårt samhälle och mellan medborgaren och myndigheter.
De har med en intressant bild som visar just hur sekulära och individualistiska vi är i de nordiska länderna. Men trots denna individualism finns det en tillit i våra länder som sträcker sig långt förbi den närmsta familjen som kan utgöra en viktig grund för en framgångsrik ekonomi.
Visst är det något speciellt med norden...men det visste vi ju redan!
