Lissabonfördraget innehöll en bestämmelse som möjliggör att en eller flera EU-länder går samman i en särskild fråga utan att alla medelmmar behöver delta.Sverige har varit drivande i att utnyttja denna möjlighet bland annat när det gäller EU-gemensamma patent. Nu kan man gå vidare med detta fördjupade samarbete efter att Europaparlamentet gav klartecken i mitten på februari.
Fördelarna med fördjupat samarbete är att frågor, som just ett EU-gemensamt patent, inte behöver fastna i långbänk när några länder motsätter sig eller inte vill vara med.
Men baksidan är om det fördjupade samarbetet kommer att handla om större frågor. Då talas det om ett "two track Europe", där en viss kärna länder drar ifrån övriga EU i allt tätare samarbete.
Ett exempel är eurosamarbetet, som visserligen är särskilt reglerat. Här har Sverige fått känna av att få sitta på bänken utanför mötesrummet när Euroländerna har sina sammanträden. Utanförskapet må låta oss njuta en stund i bistra ekonomiska tider i övriga Europa, men kostar helt klart i politiskt inflytande.
Det är viktigt att Sverige bevakar sia intressen på detta område. Det framkom under vintern att Tyskland och Frankrike hade planer på att skapa ett fördjupat samarbete med övriga Euroländer om konkurrenskraft, en fråga som naturligtvis inte bara är av intresse för Euroländer. Bland annat har Polen, ett annat land som står utanför Euron, och dess premiärminister Donald Tusk reagerat kraftigt på dessa planer.
På EU-toppmötet här om dagen togs åter upp ett förslag på fördjupat ekonomiskt samarbete, där dock Sverige tillsammans med några andra länder (b.l a Tjeckien och Ungern) deklarerat att man inte kommer att delta i just nu. Här är knäckfrågan hur ingående detta fördjupade samarbete ska reglera landsinterna frågor såsom lönebildning.
Att vara med i Euron eller inte är helt klart inte enbart en fråga om ekonomiska överväganden, det handlar också om hur vi vill säkra Sveriges politiska inflytande i EU i framtiden.
