Lagen är avskaffad, nu dags för följderna

Det var ett stort steg framåt när Obama avskaffade lagen som förbjöd öppet homosexuella att tjänstgöra i militären. Nu kommer följderna av de åren som lagstiftningen gällde. Ett stort antal aktiva militärer fick sluta just på grund av att deras läggning blev känd.

Nu kommer ett antal juridiska prövningar av effekterna av dessa uteslutningar. Som att man enbart fick halva avgångsvederlaget eller fick betala igen studiekostnaderna som militären annars slkulle ha stått för om man tvingades sluta för att man var homosexuell. Nu undrar även homosexuella tjänstgörande militärer som gifter sig om militärens familjeförmåner kommer att gälla.

Nu när lagen är avskaffad är det viktigt att även gottgöra dess negativa effekter.

En vit jul - en god fortsättning

Nu är det dags att

önska alla en riktigt God Jul!

Jag tänker särskilt på alla som är ute i trafiken, speciellt spårbunden sådan!

Det fria ordet i Ungern inte längre lika fritt

Ungern tar över ordförandeskapet i EU den första januari. Landet fick ny regering i valen för ett år sedan, där högerpartiet Fidesz tog hem segern. En skarp högervind märktes i de höga siffrorna för de mer högerextrema partiet Jobbik och dess uniformerade gren Magyar Garda.

Nu har regeringen som leds av Viktor Orban tillsatt ett nytt medieråd som ska kontrollera att publikationerna inte stöter sig med den vaga termen "mänsklig värdighet". Alla fem platser på rådet har tillsats efter politiska nomineringar av Fidesz.

I protest publicerade ungerska tidningar blanka förstasidor. Och visst är det en oroande utveckling när ett statligt partistyrt organ ska granska mediers innehåll. Det fria ordet i ungern verkar inte längre vara lika fritt.

Iraks förhållande normaliseras

Förra veckan antog FN:s säkerhetsråd, med USA:s vicepresident Biden som särskild ordförande, ett antal resolutioner som normaliserar Iraks förhållande till omvärlden. Nu avskaffas ett antal restriktioner och förhållanden som inrättades under den förra regimen med Saddam Hussein i spetsen. 

Bland annat avskaffas nu förbundet mot civil kärnkraft som funnits sedan första gulfkriget. Sedan avvecklas den fond som funnits efter 2003 för att hantera de statsskulder som ärvdes från Husseins regim. Till sist avvecklas nu helt de kvarvarande spåren av det mycket kritiserade och ack så missbrukade olja-för-mat-programmet som inrättades efter invasionen av Kuwait för att låta landet köpa mat trots sanktionerna som fanns.

Besluten i säkerhetsrådet är en viktig del av Iraks återinträde i det internationella samfundet. Detta tillsammans med att USA formellt dragit tillbaks stridande trupp från landet står Irak alltmer på egna ben. Även om dessa ben som än så länge hålls upp av landets oljeexporter.

Julgåva - ju dyrare desto bättre

Slogs av en annons som jag såg häromdagen från Rädda Barnen. Där kunde man köpa en låda pepparkakor för 16000 kronor och för en påse skumtomtar fick man hosta upp 10000 kronor. Det hela bottnar i att det i Sverige inte finns möjligheter för företag att dra av gåvor till ideella föreningar, en möjlighet som finns i många andra länder för att uppmuntra gåvor till den ideella civila sektorn i samhället. Visst måste en lösning vara både smidig och inte ett sätt att lura undan skatt, men går det i andra länder borde det gå även i Sverige.

Regeringen har lovat att införa avdragsrätt, men bara för privatpersoner och med ett tak på någon tusenlapp. Därför tycker jag Rädda Barnens kampanj är rätt fyndig. Det finns ju ingen övre gräns för vad man får ta betalt för en låda pepparkakor, så vips har det förvandlats till en avdragsgill kostnad för företaget (tillsammans med några andra förmåner som ska motsvarar priset).

Visst vore det bättre med en ren lagstiftning som tillät avdrag för ideella gåvor. Rädda Barnen uppmärksammar detta på ett finurligt sätt.

Höga politiker åtalade i Kenya

Det blev som väntat flera höga politiker som åtalades av Internationella brottmålsdomstolen för våldet som följde på valet 2007-2008. Med i chefsåklagare Luis Moreno-Ocampos åtal finns ett antal ministrar, varav en var vice premiärminister och son till landets legendariske landsfader och president Jomo Kenyatta.

De sex åtalas för brott mot mänskligheten för våldet där över tusen människor dog, handratals våldtogs och hundratusentals tvingades fly under de sextio dagar som våldet pågick. Det var viktigt att domstolen åtalade höga politiker, internationell rättvisa handlar om att visa att ingen ska kunna gå fri från världens grövsta brott.

Vilka misstänks för valvåldet i Kenya?

Idag kommer Internationella brottmålsdomstolen ICC i Haag och dess chefsåklagare Luis Morena-Ocampo att namnge sex personer misstänkta för det våld som följde på valet i landet 2007-2008. Jag har tidigare skrivit om domstolens seghet i utredningarna. Att det tar nästan två år bara att komma fram till dessa misstänkta är ett tecken på denna byråkratiska seghet som plågar domstolen.

Åklagaren kommer inte att utfärda arresteringsorder på dessa misstänkta utan istället uppmana dem att inställa sig frivilligt inför domstolen. Annars hotar han med arresteringsordrar. Vi får se hur han lyckas.

Nya länder under 2011?

Läser krönikor om vad som förväntas ske under 2011 och slås av att världen kanske kommer få se en eller ett par nya länder träda fram.

Det är inte så ofta världen får tillskott av suveräna stater. Under 1900-talet har det mest skett i grupp. Första och andra världskrigen, Sovjets förfall, Jugoslaviens sammanbrott. Senaste tillskottet till världsamfundet var väl Kosovo, som för övrigt just höll parlamentsval.

Nu verkar det som om vi kan stå inför några ytterligare tillskott till världens stater. Tyvärr kommer nog även dessa nya länder tillkomma under oroligheter.

Sudan folkomröstar den 9 januari nästa år om en delning i en nordlig och sydlig del. Detta upplägg var en del av uppgörelsen i inbördeskriget i landet som tog slut 2005 efter 22 års konflikt. Fortfarande pågår de etniska striderna i Darfur underblåsta av regeringen i Khartuom. Landets president Omar al-Bashir är åtalad av internationella donstolen ICC i Haag för brott begångna i provinsen.

Ett annat land som kan bli till är Västsahara. Landet har varit ockuperat av Marocko sedan 1976 men det finns ett avtal om att en folkomröstning ska hållas för att ge västsaharierna möjlighet att bestämma om sin självständighet. Det är bland annat FN-missionen Minursos uppgift att se till att denna kan genomföras. Datumet har skjutits upp flera gånger, och precis när samtalen mellan partnerna skulle återupptas i New York i november i år dödades flera demonstranter i Västsaharas huvudstad Laayoune och sköt upp en eventuell omröstning ytterligare.

Ett annat splittrat land som är delat rakt på mitten är Elfenbenskusten som efter sitt val någon veckan sedan har två regeringar som gör anspråk på makten. Landet är delat i en nordlig och sydlig del efter inbördeskriget i början av 2000-talet. Landet kanske inte riskerar att delas men interna spänningar är i alla fall ett möjligt tecken på en sådan utveckling.

Kamp om makt och naturtillgångar som olja och fiske och etniska motsättningar kommer nog att se till att eventuella nya staters debut inte kommer att ske helt friktionsfritt.

Svensk rättvisa, tveksamheter från omvärlden

I senaste The Economist verkar det som om även den tidningen tvekar om riktigheten i svensk åklagares brottsanklagelser mot Assange för vilka han nu sitter häktad i Storbritannien.

The blustering calls for the assassination of Julian Assange, the WikiLeaks founder now in custody in London awaiting extradition to Sweden on faintly mysterious charges of sexual assault, look both weak and repellent.

Visst är det så att svensk lagstiftning mot sexualbrott går längre än vissa andra länder men nog kan man utgå från att allt gått någorlunda rätt till (trots en inledning med olika besked från olika åklagare), tills motsatsen visats.

Fråga inte - nu igen

USA har en policy som heter Don't Ask Don't Tell som infördes tidigt under Bill Clintons mandatperiod som president. Regeln avser homosexuella inom försvaret och går ut på att inte berätta att man är homosexuell, och att ingen kan fråga om du är homosexuell. Av förklarlig anledning har olika intresseorganisationer kritiserat denna regel. Bland annat lovade Barack Obama under sin valkampanj att den skulle avskaffas.

Nu har en utredning som genomförts av Pentagon på beställning av försvarsminister Robert Gates kommit fram till att det skulle vara fullt möjligt att tillåta öppet homosexuella soldater i USA:s försvar.

Det var väl på tiden. Det som verkar stjälpa att det hela blir av innan nyår under den så kallade lame-duck session innan nya senaten tillträder är nu att senaten inte verkar känna att det finns tid att "smälta" rapporten från Pentagon och vissa republikaner som inte tycker det är rätt att genomföra en stor förändring i försvaret mitt under pågående krig. Dock kan man alltid hoppas på några mer moderata republikanska senatorer som kan rösta med demokraterna, för visst är det dags att avskaffa denna förlegade regel. Sluta fråga och agera.

Sverige - en del av en USA-konspiration?

WikiLeaks Julien Assange är som bekant häktad i sin frånvaro av svensk domstol, och nu uppenbarligen gripen i Storbritannien, detta för händelser helt frikopplat från avslöjande av amerikansk diplomattrafik.

Trots det finns det ändå de som tror att det svenska rättsväsendet konspirerar och går USA:s ärenden. Tycker dock om The Economist som i sin sedvanliga torra humor konstaterar följande:

After a recent stay in Sweden he faces several charges of sexual assault, which he denies. Sweden has now put out an arrest warrant for him. His supporters scent a set-up. Sceptics point out that Swedish justice (crime novels aside) is not generally known for scheming ferocity, or for the permanent silencing of America’s foes.

Nej, så är det nog allt...

En bok för alla trötta pendlare - och alla andra som åkt tåg!

Efter några teasers här på bloggen kommer nu det verkliga släppet, Varning för tåg är här!

Utdrag ur pressmeddelandet från förlaget:

Varning för tåg
– Boken som gör dina tågförseningar roliga
Pendlaren John Billow bestämde sig för att inte låta försenigar förstöra hans tågupplevelse.

Istället för att bli upprörd, irriterad och stressad valde han att iaktta vad som sker med tågpersonal och medpassagerare när något (o)väntat händer i tågtrafiken. Under sina sju år som pendlare mellan Västerås och Stockholm samlade han anekdoter och udda historier om vad som kan hända ombord. Här samsas historier om klassisk förseningspanik på plattformen med en rad exempel på de många förseningsmeddelanden som förekommer. Här ryms också mer udda händelser som konduktörer som blir kvar på perrongen och tåg som av misstag missar en station och istället blåser rakt förbi.

Boken pryds av illustratören och författaren Owe Gustafsons överraskande illustrationer.

För er som är intresserade av att köpa boken går det bra här:

Bokus.com
CDON.com
Bokia.se
AdLibris.se

Trevlig resa!

ICTY, ICTR och ICC - triplet inför säkerhetsrådet

En vecka fylld av internationella domstolar vid FN. På måndag talar chefsåklagarna för både Jugoslavientribunalen (Serge Brammertz) och Rwandatribunalen inför säkerhetsrådet. På torsdag är det sedan Internationella brottmålsdomstolens (ICC) tur.

Både Jugoslavientribunalen och Rwandatribualen håller på att avsluta sitt arbete inom något eller några år. För Jugoslaviens del saknas som bekant en viktig rättegång mot Ratko Mladic som ännu inte gripits. Rättegången mot Radovan Karadzic pågår för fullt. 

Det lär nog inte ske igen att man skapa särskilda domstolar som de för Jugoslavien och Rwanda. Förutom att ICC är tänkt att täcka deras områden i framtiden är trenden annars att skapa blandade domstolar, såsom den som finns för Kambodja.

Vi får se hur det hela spelar ut sig för Jugoslavien- och Rwandatribunalerna under åren som kommer och vad eftermälet blir, "the jury is still out" vad gäller det.

Den förändrade Europakartan

Om man tittar på en karta över EU ser man en fläck bredvid Österrike (Schweiz) och en fläck nere på Balkan. Snart kommer denna bild att förändras något i och med att förhandlingarna med Kroatien nu går in i en avslutande fas. Bedömningen är att landet kan gå med i EU 2011.

Kroatien har haft en riktig resa mot EU-medlemskap. Det var gränstvisten med grannen Slovenien som behövde lösas, där Slovenien som EU-medlem höll veto över fortsatta EU-förhandlingar med Kroatien. Det är nu löst och förhandlas som bäst.

I november träffades så den serbiske sin kroatiske presidentkollega i Vukovar och Paulin Dvor där några av balkankrigets värsta brott utfördes mot både serber och kroater. Försoningen länderna emellan var också en viktig del i Serbiens försök att göra upp med sitt förflutna inför ett mer framtida EU-medlemskap. Serbien lämnade in sin ansökan under det svenska ordförandeskapet i december 2009.

Så sakteliga målas den europeiska kartan i av alltfler EU-medlemmar. Kvar finns fläckar till norr (Island) och sydöst (Turkiet), men med helt olika tidsperspektiv.

Minns någon drachmen?

Tydligen kommer Europeiska centralbanken, ECB, att fortsätta ge korta lån till krisdrabbade euroländer med fast ränta ett tag in på 2011. Det sa centralbankschefen Jean-Claude Trichet i veckan. En förändrad ränta såg han inte heller som nödvändigt.

Frågan är om det räcker för att lugna stormen i de länder där det verkligen knakar. Irland kröp till korset och fick stödlån. Nu vankas kanske Spanien och Portugal?

I det läget läser jag med intresse The Economists senaste nummer som skriver om risken för att något euro-land skulle vilja dra sig ur Euron och börja trycka egna sedlar igen. Nog ska det sägas att riken inte är överväldigande, men som tidningen konstaterar, i ett visst läge skulle nog kostnaderna för ett utträde kunna förefalla acceptabla för ett land i ekonomisk kris.

Intressant utveckling som vi som icke-euroland kan ta del av från åskadarläktaren.

Nato-standard och svensk försvarsupphandling

En av slutsatserna för svenskt vidkommande från det nyligen avslutade Nato-toppmötet (och inte minst WikiLeaks-dokument) verkar vara att vi inte behöver gå med i alliansen då vi redan är så pass integrerade i Natos verksamhet, inte minst i Afghanistan. 

Tydligt är att det mesta av vår krigshårdvara numera är anpassad att gå ihop med Nato-styrkorna. Något annat skulle utesluta svenskt militärt deltagande såväl inom EU som PFP och Isaf-styrkan. Jag tänker på hur kravspecifikationerna i svenska försvarsmaterielupphandlingar kräver Natos Stanag-standard.

Tidigare var ju svensk policy att all krigsmateriel i princip skulle vara egenutvecklad för att inte äventyra vår alliansfrihet. Och visst lyckades vi utveckla vapensystem, fordon och jaktplan av utmärkt kvalitet. Sakta har dock principen om egenutvecklat materiel luckrats upp. Kvar finns en kompetent svensk försvarsindustri som detta till trots fortfarande ibland får riktade beställningar på försvarsmateriel utan konkurrens.

Den nyligen avslutade upphandlingen av pansarfordon är ett tecken i tiden på alltmer konkurrensupphandlat försvarsmateriel. I en riktig offentlig upphandling med offerter från flera olika företag valdes till slut en finsk leverantör framför ett etablerat svenskt försvarsindustriföretag. Beslutet stod sig även efter överklagande.

Nu läser jag i Fokus att försvaret kommer äska om åtskilliga miljarder för att utveckla ytterligare Jas-plan till det svenska flygvapnet. Den svenska försvarsindustrin verkar trots allt kunna fortsätta ett tag till. Förhoppningsvis kan den hjälpas att alltmer kunna stå på egna ben i konkurrens med andra, vi trots allt väldigt bra stridsflygplan.

Visst är en härlig vintertågsäsong igång igen!

Nu är den härliga tågvintersäsingen igång igen visst är det underbart!

En artikel i dagens DN visar att mycket inte har förändrats sedan förra året där ute på spåren. Det som slår mig är att man ändå anstränger sig att ge en förklaring till förseningen. Minns under förra säsongens värsta tid så hade man bland annat skrivit "hindrat av annat tåg" som förklaring till förseningen. Oh really, tåg här, mitt på rälsen!?

Sedan kan man undra hur stor skillnad för resenärerna det är om förseningen beror på vagnfel eller lokfel!

Man borde nästan skriva en bok om det...

Mervärde i Europas luftrum

Sitter och läser ombordtidningen på ett av Europas flygbolag någonstans över Europa och fastnar för en artikel om minskning av utsläpp, passande tema idag då kimatkonferensen drar igång på andra sidan jordklotet i Mexiko.

Artikeln påpekar att få flyg kan ta en direkt rutt inom Europa på grund av hur upphackat det europeiska luftrummet är. Inte mindre än 47 olika flygledarområden (air traffic controll organisations, ATC) och över 650 olika flygsektorer finns i Europa! För hela USA finns en enda ATC. 

Detta leder till att en direkt rutt ofta inte kan tas mellan destinationer inom Europa eftersom dessa 47 ATC inte är koordinerade, vilket inte minst blev tydlligt under Eyafjatlajökutls utbrott i april när olila besked kom från olika länder.

Tydligen arbetar EU och övriga europeiska länder på att skapa en mer samordnad flygledning, en så kallad Single European Sky (SES). Mervärdet skulle vara inte bara bättre punktlighet och kortare flygtider utan framförallt minskade utsläpp.

Detta är ju ett perfekt exempel på ett område där det europeiska samarbetet och EU kan tillföra ett mervärde genom att ta fram en gemensam lösning.

Tuffa förhandlingar i Tripoli

Även om det varit val i både Egypten (med väntad seger för Hosni Mubarak) och Elfenbenskusten (kantat av oroväckande våldsamheter) denna söndag, skiftar dock fokus i morgon till Tripoli i Libyen där EU håller toppmöte med Afrika.

Högt på agendan, om än inte på den formella dagordningen, står förhandlingar om Economic Partnership Agreement, dvs handelsavtal mellan EU och de afrikanska länderna. Nu hotar afrikanska handelsministrar att hoppa av de tioåriga förhandlingarna eftersom EU inte lagt ett förslag som är tillräckligt flexibelt nog att ta hänsyn till afrikanska förhållhanden.

Men det handlar inte främst om att EU skulle ha fått något sorts protektionisktiskt ryck så här i bistra budgettider. Istället menar de afrikanska länderna att EU:s krav på att slopa uppåt 80 procent av handelstullarna till Afrika skulle ödelägga afrikanskt företagande.

Det är lite av upp-och-ner-vända världen när EU kräver slopade handelstullar och Afrika kräver att få behålla dem. Användadet av handelstullar för att stänga ute konkurrens från andra länder är å andra sidan inget nytt för Europa. 

Det vore synd om förhandlingarna gick i stå på grujd av detta. Båda sidor skulle må bra av mer handel över gränserna, som bevisligen lyft så många länder ur fattigdom inte minst i Afrika.

Byråkrati det verkliga hotet mot internationell rättvisa

Denna vecka inleddes äntligen rättegången mot Jean-Pierre Bemba vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag för hans krigsbrott i Centralafrikanska Republiken. Domstolen skulle vara den slutliga garanten för internationell rättvisa men har haft en trög start med endast en handfull pågående  åtal.

The Economist antyder i senaste numret att internationell rättvisa och alla de särskilda domstolar som inrättats för att pröva den har kostat mer än de smakat. Jag har sett från insidan hur en sådan domstol arbetar, och skulle nog kunna säga att de inte är höjden av effektivitet. Men det fråntar inte de framgångar man ändå haft i skipandet av internationell rättvisa.

Det är inte de internationella principerna om krigsbrott, folkmord och brott mot mänskliga rättigheter som det är fel på. Snarare är det tendensen för organisationer som FN att skapa byråkratiska vidunder vid inrättade domstolar. Det är snarare här som hotet ligger.

Det finns dem som menar att internationell rätt ska ta hänsyn till pågående politiska processer. Därför hävdar vissa att ICC:s åtal mot Sudans president Omar al-Bashir kraftigt störde fredsförhandlingarna om södra Sudan. Men då bortser man från symbolvärdet i att ingen är immun för åtal mot brott mot internationell humanitär rätt.

Ett rättssystem som inte är konsekvent tillämpat kommer i längden att fallera. Därför är det institutionerna som tillämpar rätten som bör reformeras och inte systemet i sig.

Öppna partifinanser - en rättstatsfråga

Lagreglering av öppenhet kring partifinanser är åter i debatten. Så här skrev jag ett år sen i samma fråga är det är lika aktuellt idag:

Schweiz och San Marino. Och Sverige. Av alla länder i Europa är det dessa tre som saknar en lagstiftning om öppen redovisning av ekonomiska bidrag till partier.

En av demokratins grundpelare, och en viktig princip i en rättsstat, är att det politiska systemet ska vara förenat med tillräcklig transparens för att undanröja misstankar om att våra förtroendevalda utövar otillbörlig hänsyn till något enskilt intresse i samhället. Trots det finns ingen reglering i Sverige om att partibidragsgivare ska redovisas. Företag och enskilda kan fritt fram skänka avsevärda belopp till vissa partier och vara trygga i förvissningen om att de förblir anonyma.

Företrädare för vissa partier hänvisar till valhemligheten som argument för hemlighållande av enskilda bidragsgivare. Men gåvor till partier är frivilliga, valhemligheten är till för att skydda den enskilde från otillbörliga påtryckningar inför att man ska lägga sin röst. För övrigt har en gräns för redovisning vid 20 000 kronor föreslagits av en statlig utredning (Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter, SOU 2004:22).

Saknas en tvingande reglering riskeras inte bara allmänhetens förtroende, utan medför även en risk för korruption i samhället - en risk som inte ska underskattas (se bland annat bilaga 4 i SOU 2004:22, Andersson, Staffan, Partifinansiering – en riskzon för korruption). Sverige har idag en frivillig överenskommelse från 2000 mellan riksdagspartierna om redovisning av partiernas finansiering, men regleringen är tandlös, innehåller inga sanktioner och saknar kontrollinstans.

Sverige står mycket ensamt bland världens demokratier i sin avsaknad av tydliga lagregler om partifinansiering. Både Europarådet och Transparency International har kritiserat Sverige på denna punkt, nedslående för ett land som anser sig gå före i demokratifrågor. Europarådet sade bland annat följande om Sverige

The long standing tradition of self regulation in this area, does not seem convincing in its present form as it neither provides for a sufficiently broad and comprehensive approach nor for any particular sanctions or other means for the enforcement of the few principles that have been agreed upon. Consequently, there is a generally low level of transparency and there is no independent monitoring in place.
Council of Europe, GRECO Eval III Rep (2008) 4E, Theme II, Feb. 2009, sid. 17

Konsekvent avfärdas förslag på lagreglering av vissa enstaka partier såsom moderaterna. Om man står upp för rättssamhället, för att staten och dess företrädare ska vara utan misstanke. Lagreglering ska alltid noga övervägas, och helst undvikas i många frågor. I detta fall syftar det dock till att trygga en viktig del av rättsstaten och allmänhetens tillit till dess förtroendevalda företrädare.

Första snön och tågkaos! - boktips

Första snön innebär ju numera också trafikkaos, både på vägarna men även medelst det spårbundna trafikslaget. Som en före detta pendlare i sju år vill jag puffa för en samling roliga minne från allehanda tågkaos och förseningar som kommer ut i december på Carlssons bokförlag och är illustrerad av Owe Gustafsson (känd bland annat för Fem myror är fler än fyra elefanter).

Kanske ett perfekt julklappstips till en nära tågresenär? Fortsättning följer...

Vit jul i Vitryssland?

Samtidigt som snön viner in över Sverige från andra sidan Östersjön tänker jag på det annalkande valet i vad som tidigare kallats Europas sista diktatur Vitryssland.

Den 19 december går landet till valurnorna för att välja president. Det kommer sannolikt fortsätta vara Alexander Lukashenko. Men nu tycks den tidigare vännen Ryssland lämnat Vitryssland ute i kylan. I somras hotade Ryssland med sitt gamla kända vapen, att stänga av gasen, och nu stöder inte Moskva Lukashenko i valet; utrikesminister Lavrov hälsade inte ens på honom under ett besök i landet nyligen.

Trots det verkar Lukashenko i alla fall tidigare haft stöd från stora delar av befolkningen. Det kan vara det gamla argumentet som hördes även efter Sovjets kollaps, att man kan inte äta frihet. Lukashenka kan ha upplevts skänka ett någorlunda mått av stabilitet. Detta är ännu ett exempel på att mänskliga rättigheter går hand i hand med utveckling och ökat välstånd.

En ljusning kan vara Vitrysslands deltagande i EU:s initiativ det Östliga partnerskapet, för övrigt ett svenskt-polskt förslag. Risken är annars, som bland annat Chatham House skriver i en analys, att Lukashenko gör ekonomiska reformer utan att reformera de demokratiska rättigheterna. Tyvärr verkar EU rätt oengagerad i frågan, och till och med kunna leva med Lukashenko kvar vid makten.

Vi får väl se om det blir en vit jul i Vitryssland.

Powell, Bush och Irak

Såg Colin Powell nyligen på Larry King (som snart ska sluta!) tala om hur han njuter av sin mer tillbakadragna roll. Powell är annars kanske mest känd som krigsgeneral och sedermera utrikesminister i George W Bushs kabinett. De flesta minns nog hans insats i FN:s säkerhetsråd 2003 där han "sålde" in att Irak hade massförstörelsevapen.

Det är intressant att notera att Bush själv i sin bok Decision Points inte har någon större ånger för de beslut han fattade som president. Powell verkar dock ha lite mer ödmjukhet inför effekterna av invasionen av Irak, men så kallar han sig också "moderate Republican". Det kan behövs lite mer av den sortens Republikaner i USA just nu när Tea Party-tåget ångar in i Congressen.

I goda vänners sällskap

Det står nu tydligen klart att sex av de länder som bjudits in till Nobelkommitténs fredsprisceremoni i Oslo har lämnat återbud. Kanske dock inte en så förvånande grupp länder som uteblir: Kina, Ryssland, Kazakstan, Kuba, Marocko och Iran. Idel diktaturer och totalitära stater. Mer oroande är att ingen verkar kunna komma för att ta emot Liu Xiabos pris den 10 december.

Kina må vara på väg mot att bli världens ekonomiska stormakt (nästa år beräknas tillväxten överstiga 10 procent) men när det gäller mänskliga rättigheter har utvecklingen stått stilla, trots alla strävanden av personer som Liu. Den asymmetrin mellan tillväxt och medborgarnas friheter i Kina är något som vi i omvärlden behöver förhålla oss till. Hur stor del av vårt eget materiella välstånd är idag inte beroende av produktionen i Kina?

Nordisk union, men med vilken statschef?

Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på SACO, har fört fram idén om en nordisk union mellan Norge, Sverige, Danmark, Finland och Island. På Nordiska rådets årliga sammankomst som nyligen avslutades i Reykjavik hade han möjlighet att sälja in idén till övriga nordiska länder.

Tanken är lite kittlande i sig. Våra fem länder skulle sammanlagt ha en BNP på 1,6 miljarder dollar vilket är långt mer än Ryssland och före Kanada, Spanien och Sydkorea. Unionen skulle därmed ha haft en plats vid bordet när G20-länderna träffades härom veckan i Seoul.

Enda (sic!) problemet skulle då vara vem som skulle vara statschef. Wetterberg föreslår danska drottningen Margrethe. Här kanske man ska ta inspiration av Göran Häggs förslag att utse monarken genom folkomröstning eller korporativ omröstning, exempelvis genom landstingen. Inte exakt Mora stenar men en intressant tanke ändå!

Vi får väl se om Kalmarunionen blir verklighet någon gång i framtiden...

Efter Ban-Ki kommer Wallström?

Såg att Margot Wallström aspirerar på att bli FN:s första kvinnliga generalsekreterare. Därmed skulle hon vara "off the table" som kandidat som ny partiledare för Socialdemokraterna. Nog verkar uppdraget som S-ledare en tuff utmaning som det ser ut i dagsläget, men Wallström ska nog inte inbilla sig att FN går en enkel framtid till mötes heller.

Reformering av säkerhetsrådet ligger och trampar i bakgrunden. Så sent som denna vecka gav Barack Obama USA:s stöd i Indiens strävan att få en permanent plats på säkerhetsrådet. Andra står och bankar.

Men kanske FN smäller högre än S i dessa dagar, trots allt.

Turkiet, Balkan och EU

Läste att Bosnien-Herzegovina och Albanien nu kan resa visumfritt till EU/Schengen. Samtidigt har EU-kommissionen kommit med sin utvidgningrapport som föreslår att Albanien och Makedonien kan gå vidare med sina medlemskapsförhandlingar. Turkiet fick dock bannor för sin hantering av Cypern.

Det är svårt att se ett EU som i förlängningen inte innehåller Turkiet. Om Europa ska kunna agera som global spelare kan man inte ignorera ett land som Turkiet. Det gamla Europa betyder allt mindre i världen, särskilt när alla länder kör sin egen linje och fortfarande inte kan tala med en samlad röst (läs dagens artikel av Timothy Garton Ash i DN). Här fyller Turkiet en roll som en länk mellan världsdelar och kulturer.

Och nu när ytterligare länder kan bryta sin isolering och resa fritt till Europa innebär även det ett viktigt steg i det fortsatta bygget av ett alltmer inkluderande EU, kanske även ett viktigt psykologiskt steg för att öka acceptansen för ett framtida Turkiskt medlemskap.

Bästa Economist-ingressen hittills

Alltid med glimten i ögat på The Economist:

HE HAS just been anointed the guardian of socialism in an economically troubled country, leaping ahead of a sidelined elder brother and representing a new generation. But enough about Ed Miliband. This week, Kim Jong Un, the third son of Kim Jong Il, emerged—as expected—to become dictator-in-waiting in North Korea, which is fast becoming the world’s only communist monarchy.

Klimatets ödesdag

På denna för klimatet så ödesdigra dag griper kylan tag i Sverige i all sin prakt.

Säkra säkerheten - från Afghanistan till Norden

Från en bas i Balkh-provinsens huvudstad Mazar-i-Sharif har sedan 2006 den svenska militära insatsen i Afghanistan utgått. Sverige deltar i den Nato-ledda ISAF-styrkan (International Security Assistance Force) som syftar till att stödja säkerheten i landet och hjälpa till att bygga upp en stabil statsmakt, ingen lätt uppgift i ett land som erövrare gått bet på sedan Alexander den Stores tid.

Dagens svenska säkerhetspolitik måste omfatta flera olika angreppssätt, på flera nivåer för att vara effektiv och verksam

Dagens svenska säkerhetspolitik måste omfatta flera olika angreppssätt, på flera nivåer för att vara effektiv och verksam – från att kunna läsa av och möta de traditionella hoten mot territoriet till att begränsa de hot som kollektivt berör flera länder i vår närhet men som emanerar från helt andra platser, såsom terrorism.

Sveriges insats i Afghanistan är ett bra exempel på det senare. Här deltar Sverige för att stödja säkerheten i ett avlägset land, men vars säkerhetspolitiska situation har en påverkan på Europa, från heroininflödet och dess understödjande av organiserad brottlighet – som ju faktisk har förmågan att påverka staters maktutövning – till den grogrund för extremism som instabila och fattiga stater utgör.

En lyckad insats i Afghanistan bygger på att landets egna medborgare och begynnande statsapparat förmår ta kontroll över utvecklingen. Ett sätt att hjälpa dem i detta är de Operational Mentoring and Liasion Teams (OMLT) som upprättats bland annat inom den svenska insatsen. Dessa fungerar som mentorer åt den afghanska armén och deras officerare för att stärka dessa i sin roll. Men enbart militära insatser räcker inte för att skapa ett stabilt land. Även civilt stöd till återuppbyggnad, infrastruktur och rättsväsende och utbildning måste ges. I stabilitetens kölvatten kommer utveckling.

Svensk säkerhetspolitik måste också kunna rikta blicken närmre våra gränser.

En beredskap på förändrade avsikter från aktörer i vår närhet kräver både en ständig vaksamhet för att upptäcka de första subtila tecknen på detta, men även en flexibilitet i vår försvarsstruktur för att snabbt kunna ställa om.

En beredskap på förändrade avsikter från aktörer i vår närhet kräver både en ständig vaksamhet för att upptäcka de första subtila tecknen på detta, men även en flexibilitet i vår försvarsstruktur för att snabbt kunna ställa om. Detta gäller även för helt nya hot som kan uppstå på lite längre sikt. Här krävs både en nationell insats, men lika mycket behöver vissa hot mötas genom kollektiva säkerhetsarrangemang tillsammans med andra berörda länder. På så sätt påminner dagens behov av kollektiv säkerhet till viss del om det Kalla kriget, medan det på andra områden rör sig om helt nya hotbilder.

Således förutsätter en lyckad säkerhetspolitik att flera områden samverkar. Militära medel liksom civilt bistånd, nära insatser liksom säkerhetsinsatser långt från våra gränser - det är så en framgångsrik politik måste föras. Om Sveriges säkerhetspolitik fortsätter att utvecklas i denna riktning har Sverige större möjligheter att verkligen främja fred, frihet och utveckling i världen.

Europadagen 2009

Den 9 maj var det Europadagen i hela EU. Den dagen 1950 lade Frankrikes utrikesminister Robert Schuman fram en plan för ett mer enat Europa. I hans deklaration sa han att "världsfreden kan inte upprätthållas utan konstruktiva insatser mot hotande faror" och att det "bidrag som ett organiserat och levande Europa kan tillföra civilisationen är oumbärligt för att bibehålla fredliga förbindelser". Hans vision var att förena Frankrikes och Tysklands kol- och stålproduktion under en gemensam hög myndighet. Häri låg gunden för vad som till sist kom att bli Europeiska unionen.

1992 tillkom då själva EU genom Maastrichtfördraget. Då skapades de tre pelare som sedermera byggts på i olika omgångar med samarbete kring försvar och säkerhet samt rättsliga frågor. Och så i år skrevs Lissabonfördraget under och nu står EU inför ytterligare förändring och utveckling. De tre pelare som vi kommit att bli så bekanta med slås bort och kvar blir bara EU. Ingen mer krånglighet med en första EG-pelare och två mindre pelare för utrikes- och rättsliga frågor. Utrikesfrågorna blir mer samordnade och en ny post som hög representant för dessa frågor skapas. Den personen kommer att ha en egen europeisk utrikesförvaltning till sitt förfogande.

I och med Lissabonfördraget blir beslutsfattande i EU:s organ enklare och mer överskådligt.

Den gamla ordningen som tillkommit sedan Maastrich och Fördraget om Europeiska unionen innehåller inte mindre än 28 olika procedurer för hur man tar beslut beroende på vilken fråga det rör sig om. Detta förenklas och en katalog av beslutsbefogenheter för unionen införs, exklusiv befogenhet (t. ex. tullområdet), delad befogenhet med medlemsländerna (t. ex. den inre marknaden) samt stödjande befogenhet (t. ex. kulturområdet). Om alla medlemsländer nu ratificerar Lissabonfördraget kan det träda ikraft den första januari 2009.

Lissabonfördraget ger Europaparlamentet mer att säga till om och parlamentet blir huvudsaklig lagstiftare i EU tillsammans med rådet. Detta gör valen till Europaparlamentet i juni 2009 extra betydelsefulla.

Aldrig tidigare i världshistorien har så många människor haft rätt att rösta i samma val. De 751 parlamentariker som väljs kommer att representera 496 miljoner européer.

Men det är inte bara i EU:s fördag som det behöver förändras. Förändringen av jordbrukspolitiken, såsom frikopplingen av sambandet bidrag-produktion, måste fortsätta, bort från statligt understöd och snedvridning av konkurrensen till förmån för världens fattiga länder. De nya ekonomiska avtalen som slutits med framförallt de afrikanska länderna måste se till att helt öppna den europeiska marknaden för dessa länder. Viktigt är också att fortsätta utveckla samarbeten som av naturen måste vara gränsöverskridande, såsom bekämpning av den grova brottsligheten, och ta bort sådant som inte är det.

På årets Europadag syntes mycket få, eller inga, europaflaggor vajar i de svenska trädgårdarna. Men kanske kan de kommande reformerna visa att EU går att förändra, och att våra europeiska grannar är närmre än vi tror.

Schumans ord ekar än: "... Detta förslag [kommer] att skapa de första konkreta grundvalarna för en europeisk federation som är oundgänglig för att bevara freden."

Olympiaden och politik har visst ett nära samband

Det pågår en febril debatt inför de kommande Olympiska spelen i Kina i sommar. En fråga som kommit upp är den om bojkott av invigningsceremonin av stats- och regeringschefer. Från många håll möts kravet med argumentet att bojkotter sällan uppnår sina mål, utan snarare stärker en regims inhemska legitimitet. Det ligger något klokt i det.

Ett annat argument som framförs är att idrott och politik inte hör ihop. Detta är betydligt svårare att ta till sig, speciellt med tanke på vem som främst framför argumentet, den Internationella Olympiska Kommittén (IOK). När den för fram detta argument visar det på ett visst mått av aningslöshet rörande de Olympiska spelens historia. Det blir inte bättre av att man IOK själv pekar på att Kina förbundit sig till att respektera journalisters yttrandefrihet. IOK använder alltså själv politiska påtryckningar som medel för Olympiaden som ska hållas.

De Olympiska spelen har ett intimt samband med politik, liksom mycket av sporten som utövas på hög nivå av nationella lag. Vem har inte känt stolthet när ens landsman eller -kvinna vinner ett guld och landets flagga hissas till Du gamla du fria. Den debatt som uppstått om Kina och mänskliga rättigheter visar på hur tätt sammanlänkat idrotten i de Olympiska spelen samt andra världsmästerskap och international politik är. Se OS-bojkotten 1980 efter att Sovjet invaderat Afghanistan. Se hur de Nord- och Sydkoreanska lagen numera tävlar under gemensam flagg. Se den Serbiske simmare som nyligen hade på sig en tröja med budskapet ”Kosovo tillhör Serbien” under sin medaljceremoni.

Så visst kan man önska att idrott och politik inte hörde ihop, men på olympisk nivå visar historien att idrotten och politiken absolut har ett nära samband och samspel med varandra.

Och då kräver det att de politiker från världens länder som besöker de Olympiska spelen i Beijing faktiskt talar mycket tydligt om de brott mot de universella mänskliga rättigheterna som den kommunistiska regimen i Kina faktiskt begår.

Och då kräver det att de politiker från världens länder som besöker de Olympiska spelen i Beijing faktiskt talar mycket tydligt om de brott mot de universella mänskliga rättigheterna som den kommunistiska regimen i Kina faktiskt begår.

Efterlysning av det internationella försvaret

Sveriges försvarsmakt har bestått av ett territorialförsvar ända sedan kalla kriget. När Berlinmuren föll innebar det naturligtvis förändringar även för det svenska försvaret. Man talade om nätverksbaserat försvar och en säkring av Sveriges säkerhet genom att bevara freden i övriga världen. Men trots många försvarsbeslut och inriktningar är fortfarande försvarsmaktens organisationen i många avseende anpassat efter en annan tids verklighet.

Den svenska neutralitetspolitiken som i förlängningen inneburit självförsörjning vad gäller materielanskaffning är en black om foten för försvarsmakten.

Den svenska neutralitetspolitiken som i förlängningen inneburit självförsörjning vad gäller materielanskaffning är en black om foten för försvarsmakten. Självförsörjningsårincipen har inneburit årtionden av egenutveckling av allt från stridsflyg till ubåtar och artilleri. Detta har givit mycket höga materielkostnader. Kan ett land på åtta-nio miljoner invånare egentligen motivera egenutveckling av ett stridsflyg? I sammanhanget kan nämnas att de enda andra länder som utvecklat egna stridsflyg är USA, Indien, Kina, Frankrike, Ryssland och Storbritannien.

Insikten att Sveriges säkerhet är beroende av säkerheten i världen bör ha förstärkts efter 2003 och hur exempelvis kriget i Irak ger känningar ända upp till Sverige. Därför är det så nedslående att se på det svenska försvarets internationella insatser. Visst pågår det utlandsinsatser med svenska soldater i allt ifrån Kosovo till Afghanistan. Men trots det är det en mycket liten del av försvarets personal som är involverade i utlandsuppdragen. Sverige har en utlandsstyrka på 1000 soldater, varav lite mer än 800 just nu är utlandsstationerade. Man kan göra en jämförelse med Finland, som har en utlandsstyrka som är dubbelt så stor, 2000 soldater. Det bör nämnas att Finlands försvarsmakt består av 9000 yrkes- och reservofficerare medan Sverige har mer än dubbelt så många, 21000. Och Finland har som bekant en mycket konkret erfarenhet av såväl kalla kriget som det nuvarande säkerhetspolitiska läget i exempelvis grannlandet Ryssland.

Det är synd att Sveriges försvarspolitik numera förvandlats till en budgetteknisk övning. Sverige behöver ett försvar som är med och säkrar fred i världens oroshärdar samtidigt som det är uppmärksamt på och anpassningsbart till förändringar i den säkerhetspolitiska situationen i närområdet. För att det ska fungera måste några mycket tydliga signaler skickas till Försvarsmakten om vad som förväntas och förutsättningar ges för att omdana en föråldrad organisation.

Mänskliga rättigheter i Kina

Tillsammans med Nordkorea och Kuba är Kina en av världens kommunistiska diktaturer. Landet är också en av världens snabbast växande ekonomier. 2008 sållar det sig till den skara länder som har varit värd för de olympiska spelen. Då samlas världens idrottare i Beijing för att tävla i sportmannamässig anda.

Men en aktör som inte spelar enligt regelboken är Kina självt. Gång på gång bryter Kina mot de mänskliga rättigheterna.

Regimen censurerar dagligen vad som sägs i landet. Internet är begränsat och censurerat. Opposition är förbjudet. Rättssäkerheten vid rättegångar där dödsstraff utdöms är bristfällig och tortyr förekommer i vissa fall av ”rehabilitering”.

Inför upptakten till OS har regimen också börjat tvångsförflytta människor från sina hem för att göra plats för OS-byggen, utan ersättning. Inga utomstående observatörer tillåts för att tillse att Kina inte bryter mot de mänskliga rättigheterna och utländska journalister hindras i sitt arbete.

Genom att förlägga ett sådant evenemang som de olympiska spelen i ett land som så flagrant bryter mot de universella värdena om mänskliga rättigheter ger man landet en legitimitet som det inte förtjänar. De olympiska spelen har alltid haft en enorm politisk sprängkraft som går utöver de sportsliga prestationerna. Se hur Nord- och Sydkorea idag tävlar i ett gemensamt lag eller hur USA och 62 andra länder bojkottade OS i Moskva 1980 för att protestera mot Sovjets inva-sion av Afghanistan.

För att inte undervärdera de värden som den olympiska andan och som Sverige som rättsstat står för bör Sverige vara tydlig i sin kritik av Kinas agerande rörande mänskligheter. Kina bör också tillåta internationella mänskliga rättighetsgrupper övervaka Kina i synnerhet inför och under de olympiska spelen.

Medan våra idrottare strävar för att springa snabbare, nå högre och bli starkare som det olympiska mottot uttalar är det inte för mycket begärt av Kina att bli mer lyhört och mindre förtyckande.

FN:s råd för mänskliga rättigheter

Den 3 april 2006 bildades FN:s råd för mänskliga rättigheter. Under Jan Eliassons ordförandeklubba beslutade FN:s generalförsamling att ersätta den tidigare kommissionen som bestod av flera av världens mest notoriska förbrytare av mänskliga rättigheter. Trots höga förhoppningar och en bredare uppsättning av medlemsländer har rådet idag långt ifrån uppfyllt de uppställda förväntningarna.

Rådet har bland annat som uppgift att utföra universell periodisk uppföljning av samtliga 192 medlemsstaters uppfyllande av sina förpliktelser vad gäller mänskliga rättigheter.

Rådet har hittills endast kritiserat ett enda land för förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna – Israel har kritiserats nio gånger.

Det är just den universella periodiska uppföljningen av länders uppfyllande av sina förpliktelser, som alltså skall omfatta alla medlemsländer, som skiljer rådet från sin företrädare kommissionen, och det är här man misslyckats.

Sverige är inte medlem av rådet. Dock som medlem av FN och EU bör Sverige genom sina grannländer, såsom exempelvis Tyskland och Finland som är med-lemmar, uppmana till att rådet uppfyller sina viktiga förpliktelser och får på plats en mekanism för den periodiska uppföljningen. Detta ligger också i linje med vad moderaterna anser om att där så behövs vara kritisk mot FN när FN inte klarar sina uppgifter.

Svenskt bistånd i framtiden

Sverige är ett av de få länder i världen som uppnår FN:s rekommendation att ägna minst 0,7 procent av bruttonationalinkomsten åt bistånd, med Sveriges hela procent är vi bäst i klassen. Men hur effektivt är ett mål i hur mycket man ska spendera istället för ett mål i vad som ska uppnås?

Men hur effektivt är ett mål i hur mycket man ska spendera istället för ett mål i vad som ska uppnås?

Nyligen kom Riksrevisionen med svidande kritik mot Sidas implementering av svenskt bistånd. Riksrevisorerna menade att biståndspengar har betalats ut kontant i länder som har hög grad av korruption, att Sida har stora brister i internkontrollen över biståndsprojekt samt att flera av de granskade projekten visar på oegentligheter och fel. Det är alla tecken på ett bistånd som är inriktad på att bränna pengar, inte uppnå resultat.

Det är inte ens säkert att bistånd i form av reda pengar är det bästa sättet att hjälpa världens fattiga och underutvecklade länder. Många gånger finns det institutionella problem i länderna som hindrar en effektiv användning av biståndet, andra gånger läggs pengarna helt sonika i de styrandes egna fickor.

Ett spännande område som håller på att växa fram är bistånd i form av know-how, där Sverige lär ut saker vi är bra på till utvecklingsländer. På det sättet får de verktyg att själva tackla sina problem.

Inte sällan är det dock västs handelstullar som är det största hindret för underutvecklade länder och dess invånare att resa sig ur fattigdomen. Inget skulle göra så mycket för världens fattiga som just lyftandet av handelshinder och slopande av subventioner till inhemsk produktion.

Vad som är klart är att svensk biståndspolitik måste omvärdera målet att spendera och istället införa ett mål att uppnå. Sann kvalitet kan inte alltid mätas i pengar.

Vad som är klart är att svensk biståndspolitik måste omvärdera målet att spendera och istället införa ett mål att uppnå. Sann kvalitet kan inte alltid mätas i pengar. Det hoppas jag biståndsminister Gunilla Carlsson också vet.

Reformera Förenta Nationerna

Varje år den 24 oktober firas FN-dagen. Det var då 1945 som FN-stadgan, efter undertecknade av världens ledare efter andra världskrigets slut i San Fransisco, trädde i kraft. Där fastlades bland annat att världens länder skulle sträva efter en ”fredlig lösning av konflikter”.

Världen är en mycket annorlunda plats än den världskrigshärjade verkligheten som rådde 1945. FN har alltjämt sedan dess gjort stora framsteg vad gäller synen på mänskliga rättigheter. Den länge rådande folkrättsliga synen var att ett lands suveränitet sätter stopp för alla försök för omvärlden att ingripa om exempelvis grova människorättsbrott håller på att begås inne i landet. Idag finns det sådana brott som ”chockar människans samvete” – för att använda FN:s Generalförsamlings ord – såsom folkmord som i princip lägger en skyldighet på länder att ingripa.

När advokaten Raphael Lemkin förde fram begreppet genocide – folkmord – var nazisternas brott färska i minnet. När händelser som sker idag vittnar om att folkmord håller på att begås verkar människans samvete inte chockas alls, eller alldeles för sent. Debatten blir ett spel om semantik, skall vi använda order folkmord eller inte.

Det är därför man med tungt hjärta ser att händelserna i Darfur får fortsätta utan ett riktigt ingripande från omvärlden, framförallt väst (Afrikanska Unionen har redan ställt upp med trupper). Vi har sett det förut. I Rwanda 1994 fanns konkreta möjligheter att förhindra folkmordet av uppåt en miljon rwandeser, men omvärlden ingrep inte innan det var för sent. Det uppskattas att nära 70 000 redan mördats i Darfur.

FN har inte förmått förhindra händelserna i Sudan. Flera gånger har någon av de vetohållande länderna stoppat användandet av epitetet folkmord om händelserna i Darfur, vilket skulle förpliktiga ett ingripande enligt folkmordskonventionen. Detta talar inte för att FN är totalt förlegat, men visar att reform av världsorganisationen är nödvändig. Där ligger framförallt förändring av vetoreglerna i Säkerhetsrådet som första prioritet. Tidigare generalsekreteraren Kofi Annan lade fram förslag på just sådan modernisering av organisationen, men av dessa blev intet.

Grundtesen som framfördes vid FN:s grundande gäller fortfarande, nämligen att den bästa lösningen av konflikter är genom samarbete mellan länder. Men för att förhindra folkmord krävs snabba ingripanden, och där behöver FN reformeras. Tills dess får länder med beslutsamhet och samvete, likt vad som skedde i fallet Kosovo 1999, se till att vid sidan om FN ingripa. Allt annat vore oanständigt.

Globaliseringskritiker hot mot världens fattiga

Globaliseringskritikerna är ett hot mot världens fattiga. Deras antiglobaliseringsidéer skulle leda till att de som idag lever under fattigdomsstrecket kommer att där förbli.

Många vårdslösa påståenden slängs in i debatten om världens globalisering. Det påstås om och om igen att klyftorna mellan fattiga och rika ökar och att det blir alltfler fattiga i världen.Problemet är bara att världens fattiga inte ökar, de minskar. Det finns ett otal rapporter som alla, på olika sätt, visar samma trend i världen, att andelen extremt fattiga minskar samtidigt som befolkningen i världen ökar. Detta innebär snarare att klyftorna i världen minskar.

Anledning till denna markanta minskning är just globaliseringen. Världen har de senaste 50 åren genomgått en förändring i välståndförbättring som världen inte tidigare skådat. Det kan jämföras med de enorma framsteg som gjordes under den industriella revolutionen.Sambanden är tydliga. I de ekonomier där marknaden är fri och öppen, där äganderätten har ett starkt skydd och där gränsen ut mot världen är öppen, där finns också bättre tillväxt, högre välstånd, längre medellivslängd och en mindre andel av befolkningen levande i fattigdom.

Globaliseringskritiker menar att en dynamisk marknad och internationellt rörligt kapital hotar demokratin. Sanningen är att det bara är ett hot mot vad de vill använda demokrati till – mer statlig makt. Faktum är att globalisering är motorn i spridande av idéer vilket i sig leder till en öppnare, och mer demokratisk, värld.

Varför vill globaliseringskritikerna införa fler hinder för den globalisering som sker runt om oss? Varför skall vi förvägra människor i fattiga länder samma friheter som vi har i vår vardag och som har gjort oss rika? För faktum är att ingen enskild insats har gjort så mycket för världens fattiga som just öppnande av gränser och frisläppandet av handeln.

Studenttal på Rudbeckianska gymnasiet

Den 10 juni 2005 fick jag möjligheten att tala inför avgångsklasserna på Rudbeckianska gymnasiet i Västerås. Nedan följer mitt tal.

"Studenter!

Nu sitter ni här i era så hårt förvärvade vita mössor. Några av er trötta från de senaste avslutningsveckornas intensiva tid, några av er lite ledsna sista dagen med klasskompisarna; alla oerhört glada. Jag vet hur det känns, det var sju år sedan jag själv satt här i Ljushallen som student på Rudbeck.

När jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att tala till er idag blev jag först och främst oerhört glad, då Rudbeck ligger mig varmt om hjärtat och jag har många fina minnen härifrån. Det är också ett fantastiskt tillfälle att utifrån mina egna erfarenheter och upplevelser ge några vägledande ord inför det som nu väntar er. Det är även en möjlighet för mig att påverka er syn på vägvalen ni av olika anledningar måste göra i framtiden.

Jag valde att läsa vidare efter gymnasiet och sökte därför till juristprogrammet i Uppsala. Jag stod dock först som 325:e reserv och hade inte direkt räknat med att komma in. Men som så många gånger i livet händer det saker som man inte har tänkt sig. Två dagar innan kursen startade fick jag beskedet att jag blivit antagen. När jag sedan skrev min examensuppsats i folkrätt hade jag en professor från Wales som hjälpte mig att söka en tjänst vid FN:s internationella krigsförbrytartribunal i Haag, som dömer över krigsbrotten begångna under krigen i det forna Jugoslavien. Efter lång tid, jag hade nästan glömt bort min ansökan till tribunalen, kom det ett antagningsbrev. Jag blev förstås oerhört glad.

Vid tribunalen arbetade människor från över 80 olika länder. Jag jobbade som juridisk assistent för en domare från Japan, delade rum med en Kines och en Australiensare, hade möten varje dag med människor från Rwanda, Tjeckien, Kanada, Portugal, Malta, Norge och naturligtvis det forna Jugoslavien. Alla hade djupa akademiska kunskaper i mycket komplicerade juridiska ämnesområden och fina examina. Men något som var mycket viktigare än alla fina examina och en förutsättning för att allt arbete vid tribunalen skulle fungera väl, var att var och en hade personliga egenskaper färgade av just deras unika erfarenheter i livet och använde sig av dessa i umgänget med sina kollegor. Dessa personligheterna var det som höll ihop arbetet vid tribunalen.

Jag arbetar idag med att förhandla kontrakt med företag från hela världen. Jag märker samma sak där, nämligen att det oftast inte är den tekniska fackkunskapen som är nyckeln till en framgångsrik förhandling, utan att bemöta människor med respekt och öppenhet.

Vår generation lever i en värld som skiljer sig vida från den våra föräldrar växte upp i. Bara för att gymnasietiden nu är vid vägens ände innebär det inte att lärandet tar slut, men däremot handlar det om ett annat slags lärande. Kunskap ute i den riktiga världen mäts inte längre bara med MVG, VG eller G. Att lära sig derivata eller om Slaget vid Brömsebro är en, om än viktig, sak; att lära sig för livet en annan. Numera värderas allt mer även de erfarenheter vi bär på och de personliga egenskaper vi har, något som blev mycket tydligt för mig på tribunalen i Haag.

Några av er kommer att välja att gå vidare till högskola och bygga vidare på era akademiska kunskaper. Några kommer att gå direkt ut i arbetslivet med yrkeskunskaper i bagaget. Ytterligare några kommer att själva bygga på era erfarenheter genom resor och upplevelser, kanske redan nu i sommar. Som ni märker är det nu ni i allt större utsträckning bestämmer själva över era liv.

Så kom ihåg att det är inte det enskilda betyget ni fick i en enskild kurs som kommer att följa er, utan den ständiga påbyggnaden av kunskap som sker genom hela livet. Vad ni än tar er för är mitt råd att möta dagen med tillförsikt, öppenhet och nyfikenhet.

Studenter, jag vill gratulera er på denna studenters lyckliga dag och önska er all lycka i framtiden! HURRA!"

Ett slut på straffrihetens tidsålder

Folkrätten och dess tolerans för statsöverhuvudens övergrepp på den egna befolkningen inom landets gränser är på väg att luckras upp. I Haag ställs krigsförbrytare och folkmördare till svars för sina handlingar, utan att kunna gömma sig bakom sina ämbeten.
________

Straffrihetens tidsålder – eller ”the age of impunity” på engelska – närmar sig sitt slut. Begreppet hänför sig till att krigsförbrytare alltför ofta slipper ställas inför skranket och sona sina brott. Slutet på denna tidsålder påbörjades för över femtio år sedan. Vid rättegångarna i Nürnberg 1946 fanns det stora förhoppningar att flera andra ansvariga för allvarliga humanitära brott skulle dras inför rätta. Förhoppningarna fanns där för massmorden i Lenins och Stalins Sovjetunion, Maos Kina, Idi Amins Uganda, Pol Pots Kambodja, och El Salvador. När Irak invaderade Kuwait i Gulfkriget 1990 återuppväcktes förhoppningarna av inga mindre än Margaret Thatcher och George Bush Sr. Tanken var att föra Iraks ledare inför en internationell domstol för påstådda krigsförbrytelser. Det blev dock ingen domstol för att pröva Saddam Hussein och de andra den gången. Frågan om en internationell domstol lades då istället på FN:s bord.

Nästa gång frågan fick förnyad aktualitet var då nyheter började komma om massmord och fördrivning av lokal-befolkningen i inbördeskriget i Jugoslavien, främst i Bosnien. Frågan lyftes vid Londonkonferensen för före detta Jugoslavien i december 1992. Efter en tid av febril aktivitet anmäldes flera utkast till förslag för en internationell tribunal till FN:s generalsekreterare. I Säkerhetsrådets resolution 808 beslutades att en internationell tribunal skulle inrättas. Genom resolution 827 den 25 maj 1993 antogs domstolens stadga och därmed inrättades Internationella brott-målstribunalen för före detta Jugoslavien.

Vittnen gör det verkligt
Mödrar, fäder, före detta statsöverhuvuden, generaler, lorder, ministrar och diplomater har alla passerat revy inför rättegångssalarna i Haag, antingen som vittnen eller åtalade. Mest uppmärksammade blir naturligtvis ”the big fish”, som Slobodan Milosevic. Dessa befann sig på toppen av en struktur, och behövde aldrig eller sällan själva delta fysiskt i brotten. Trots dessa fåtöljförbrytare och deras övergripande ansvar för det som hände, luckras sambandet mellan deras handlingar och de utförda brotten alltför lätt upp. Men raskt rycks man tillbaka till verkligheten när ett av offren sätter sig i vittnesbåset för att berätta sin historia.

Fråga: Okej, du höll på att beskriva vad som hände medan du stod uppradad där med dina kompisar.
Svar: Ja. Sedan kom ett eldutbrott från min högra sida. Folk ramlade till vänster så här. Jag blev omkullkastad av andra personer. Min högra arm var kvar på mitt bröst, och sedan slutade skjutningen. Sedan kom en person fram och sköt varje person för sig.

Krig på flera fronter
Kriget i Jugoslavien började när delrepublikerna Slovenien och Kroatien förklarade sig självständiga 1991. Slovenien undgick kriget med bara några sporadiska sammandrabbningar mellan den jugoslaviska armén JNA och slovener. Kroatien kastades dock in i brinnande krig, inte minst tack vare de nationalistiska strömningar som piskats upp av Franjo Tudjmans parti HDZ. Tudjman införde en ny flagga med det gamla schackmönstret som även de kroatiska fascisterna använde under andra världskriget, då tusentals serber blev mördade av den naziststödda regimen.

Kroatserber i östra delen av Kroatien körde ut stora delar av den kroatiska befolkningen. När kriget avtog i Kroatien spillde det över gränsen ner i Bosnien- Herzegovina, med trupper från både Serbien och Kroatien som deltagare. 1992 valdes nationalisten Franjo Tudjman till Kroatiens president, och 1995 lyckades hans trupper återta stora delar av landet och körde, med tidvis mycket brutala metoder, ut kroatserberna till Serbien och Bosnien.

Bosnien-Herzegovina drabbades 1991 av det serbiska partiet SDS cyniska kampanj att skapa separata och autonoma serbiska enklaver i många av kommunerna i framförallt norra Bosnien, den så kallade Krajinaregionen. Kampanjen innebar massbortförsel av icke-serbiska invånare i dessa kommuner, och många av krigets värsta brott begicks i dessa kampanjer för att få ”etniskt rena” områden.

Immunitet biter inte här
Tribunalen i Haag har rätt att åtala alla grova brott mot den internationella humanitära rätten som begåtts på forna Jugoslaviens område sedan 1991. Det innebär att dess möjlighet att åtala fortfarande gäller om brott skulle begås idag, ett faktum som Slobodan Milosevic blev uppenbart varse om. Han hade varit under utredning av åklagaren i Haag under flera år, men det var först under kriget i Kosovo 1999 som åklagaren såg sin chans att ta honom. Milosevic åtalades i maj samma år för brutala brott mot lokalbefolkningen utförda av serbiska trupper, brott som bara kunde få ett slut genom ingripande från Nato.

På det för Jugoslavien så ödesdigra datumet 28 juni, samma dag som skotten ljöd i Sarajevo 1914, utlämnades Milosevic 2001 till tribunalen i Haag och paraderades i fånguniform till sitt nya hem i tribunalens fängelseenhet. Som första före detta statsöverhuvud står han nu inför rätta, åtalad för brott begångna i tre krig, bland annat brott mot mänskligheten, brott mot krigsreglerna och folkmord, det mest allvarliga av alla brott, även känt som ”the crime of all crimes”. Tribunalens stadga ger tydligt besked att parlamentarisk eller statschefsimmunitet inte har någon effekt inför tribunalen, till Milosevics stora besvikelse.

När Milosevic för första gången stod inför domarna, med sin arm nonchalant slängd över stolsryggen, lät det så här:

Milosevic: Jag anser denna tribunal vara en falsk tribunal och åtalet ett falskt åtal. Det är olagligt genom att inte ha tillsatts av FN:s Generalförsamling.
Domare May: Vill du ha åtalet uppläst eller inte?
Milosevic: Det är ditt problem.

Åtalade från alla läger
Ingen av de tre parterna i inbördeskriget har gått helt fria från åtal av tribunalen. Däremot dominerar serberna de åtalade. Av de toppansvariga är general Ratko Mladic, åtalad bland annat för delaktighet i massakern i Srebrenica, och Radovan Karadzic, toppolitiker för bosnien-serberna, fortfarande på fri fot. Men den tredje i denna bosnienserbiska trojka, Biljana Plavsic, har redan dömts till elva års fängelse för brott mot mänskligheten efter det att hon erkände sig skyldig 2002. Plavsic är den enda kvinna som åtalats av tribunalen. Hon har visat stor ånger och offentligt uppmanat andra åtalade att inlämna sig till tribunalen. Vid hennes rättegång vittnade bland andra Carl Bildt och Madeleine Albright för försvaret. Plavsic avtjänar för närvarande sitt straff vid Hinseberg kvinnofängelse efter avtal mellan tribunalen och Sverige.

Alija Izetbegovic, bosnienmuslimernas ledare, var under utredning av åklagaren i Haag fram till sin död i oktober 2003. Kanske det mest kända fallet med muslimer är Celebici koncentrationsläger, uppställt av bosnienmuslimerna i byn Konjic, där flera serber avrättades.

Flera kroater har åtalats och dömts. Även Franjo Tudjman var under utredning av åklagaren för krigsbrott fram till sin död 1999. Kroatien har dock haft en mycket ambivalent inställning till tribunalen. Tudjmans parti HDZ förlorade makten 2000, och den nya regeringen ville till slut samarbeta med tribunalen och överlämna de åtalade generalerna Ademi och Gotovina. Ademi har frivilligt överlämnat sig, men Gotovina är fortfarande på fri fot. Nyligen vägrade regeringen att utlämna general Bobetko. Hans eventuella utlämnande väckte stor vrede bland vanligt folk i Kroatien. Till slut löstes det hela genom att generalen avled av hälsoproblem i april 2003.

Den diplomatiska krisen med Bobetko är utmärkande för de problem som tribunalen ofta har med länderna i före detta Jugoslavien. Tribunalen har ingen egen möjlighet att gripa åtalade, utan måste förlita sig helt på andra länders samarbete i att gripa och föra de åtalade till Haag. Framförallt Serbien har konstant misslyckats med att gripa tribunalens nu mest eftersökta personer, Mladic och Karadzic. Efter mordet på premiärminister Zoran Djindjic våren 2003 har dock en större samarbetsvilja kunnat skönjas.

Slutet på straffrihetens tidsålder
Auktoritära stater som styr och begår övergrepp mot sina medborgare får allt svårare att försvara sig och det blir allt svårare för de ansvariga i sådana regimer att undgå rättvisan. Detta börjar bli klart för före detta president Charles Taylor av Liberia, åtalad av den nya internationella domstolen i Sierra Leone som skall pröva krigsbrott i området. Det kommer snart att bli klart för tidigare Khmer Rougemedlemmar i Kambodja, där det finns långt framskridna planer på en internationell domstol för att pröva massmorden på 70-talet, och det kommer säkerligen att bli klart för de ansvariga för massakern i Ituriprovinsen i Kongo- Kinshasa, som nyligen blev känt för omvärlden via blodiga tevebilder, vilket väntas vara det första åtalet för den helt nya, permanenta Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

I och med inrättandet av tribunalen har världen fått möjlighet att i den internationella rättvisans förtecken pröva krigsförbrytare, att visa att ingen står över lagen och att alla har rätt till en rättvis prövning i enlighet med allmänna och internationellt erkända rättsprinciper. Med Carl Bildts ord är det så en rättsstat skall fungera, ”också mot dem som förtryckt, förträngt och föraktat alla dess principer”.

I rättegångssalarna i Haag visar folkrätten sitt mänskliga ansikte. Ansiktet av enskilda människor som utsatts för de värsta grymheter krig har att erbjuda, systematisk förföljelse, avrättning, våldtäkt, förstörelse och regelrätt folkmord. I Haags rättssalar kan inte generaler gömma sig bakom nationell suveränitet, statsöverhuvuden kan inte fegt försvara sig med immunitet och offer döljs inte bakom statsgränser. I Haags rättssalar syns slutet på straffrihetens tidsålder och början på upprättelse och fred för alla dem som fallit offer för maktfullkomliga ledare och hänsynslösa krig.