Om START-avtal och filibuster

Inför omröstning av det nyförhandlade START-avtalet mellan USA och Ryssland i den amerkanska senaten läste jag att senatorer från den republikanska oppositionen hotade med så kallade filibustering för att inte rösta igenom avtalet, som Obama personligen förhandlade fram med Rysslands president Medvedev.

Tydligen hade alla nu levande tidigare republikanska utrikesministrar ställt sig bakom avtalet, men trots det satte republikabska senatorer käppar i hjulen. Nu gick det hela vägen ändå och avtalet röstades igenom.

Fenomenet filibustering är rätt intressant. Det innebär i princip att en omröstning kan hindras genom att senatorerna talar så länge det är fysiskt möjligt. För att bryta ett inlägg krävs enligt senatens regler nämligen tvåtredjedelars majoritet. Flera medborgarrättslagar hindrades länge att röstas igenom på 60-talet av senatorer som stod och läste från konstitutionen eller något annat dokument dag efter dag.

Jag bävar för den dag en debatt i Sveriges riksdag består av att oppositionen står och läser ur statens offentliga utredningar timme ut och timme in...

Gott nytt sifferår - 2011

2011 är i antågande och alla krönikor skriver om året som varit och året som kommer. Själv ser jag fram emot november då man får skriva 111111 som datum, enda gången i vår kalender på så där en tusen år som det är möjligt med ett datum med bara ettor! Minns känslan att skriva år 00 första gången tio år sedan, med millenniumhysteri och allt, men detta slår allt vad gäller nummersymmetri mm.

Är man inne i detta med nummermystik kan man undra varför en mängd händelser hänger ihop med siffran 11. Elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden lades vapnen ner i första världskriget 1918. Och vad gäller tragiska händelser, vad sägs om 11:e september, 11:e mars (Madridbomberna 2004) och vårt eget 11:e december alldeles nyss.

Men största siffran 2011 blir väl ändå sju, som i miljarder, vilket jordens befolkning väntas uppgå till under året som kommer.

Vilka siffror det än blir under 2011 önskar jag alla ett gott nytt år!

Lagen är avskaffad, nu dags för följderna

Det var ett stort steg framåt när Obama avskaffade lagen som förbjöd öppet homosexuella att tjänstgöra i militären. Nu kommer följderna av de åren som lagstiftningen gällde. Ett stort antal aktiva militärer fick sluta just på grund av att deras läggning blev känd.

Nu kommer ett antal juridiska prövningar av effekterna av dessa uteslutningar. Som att man enbart fick halva avgångsvederlaget eller fick betala igen studiekostnaderna som militären annars slkulle ha stått för om man tvingades sluta för att man var homosexuell. Nu undrar även homosexuella tjänstgörande militärer som gifter sig om militärens familjeförmåner kommer att gälla.

Nu när lagen är avskaffad är det viktigt att även gottgöra dess negativa effekter.

En vit jul - en god fortsättning

Nu är det dags att

önska alla en riktigt God Jul!

Jag tänker särskilt på alla som är ute i trafiken, speciellt spårbunden sådan!

Det fria ordet i Ungern inte längre lika fritt

Ungern tar över ordförandeskapet i EU den första januari. Landet fick ny regering i valen för ett år sedan, där högerpartiet Fidesz tog hem segern. En skarp högervind märktes i de höga siffrorna för de mer högerextrema partiet Jobbik och dess uniformerade gren Magyar Garda.

Nu har regeringen som leds av Viktor Orban tillsatt ett nytt medieråd som ska kontrollera att publikationerna inte stöter sig med den vaga termen "mänsklig värdighet". Alla fem platser på rådet har tillsats efter politiska nomineringar av Fidesz.

I protest publicerade ungerska tidningar blanka förstasidor. Och visst är det en oroande utveckling när ett statligt partistyrt organ ska granska mediers innehåll. Det fria ordet i ungern verkar inte längre vara lika fritt.

Iraks förhållande normaliseras

Förra veckan antog FN:s säkerhetsråd, med USA:s vicepresident Biden som särskild ordförande, ett antal resolutioner som normaliserar Iraks förhållande till omvärlden. Nu avskaffas ett antal restriktioner och förhållanden som inrättades under den förra regimen med Saddam Hussein i spetsen. 

Bland annat avskaffas nu förbundet mot civil kärnkraft som funnits sedan första gulfkriget. Sedan avvecklas den fond som funnits efter 2003 för att hantera de statsskulder som ärvdes från Husseins regim. Till sist avvecklas nu helt de kvarvarande spåren av det mycket kritiserade och ack så missbrukade olja-för-mat-programmet som inrättades efter invasionen av Kuwait för att låta landet köpa mat trots sanktionerna som fanns.

Besluten i säkerhetsrådet är en viktig del av Iraks återinträde i det internationella samfundet. Detta tillsammans med att USA formellt dragit tillbaks stridande trupp från landet står Irak alltmer på egna ben. Även om dessa ben som än så länge hålls upp av landets oljeexporter.

Julgåva - ju dyrare desto bättre

Slogs av en annons som jag såg häromdagen från Rädda Barnen. Där kunde man köpa en låda pepparkakor för 16000 kronor och för en påse skumtomtar fick man hosta upp 10000 kronor. Det hela bottnar i att det i Sverige inte finns möjligheter för företag att dra av gåvor till ideella föreningar, en möjlighet som finns i många andra länder för att uppmuntra gåvor till den ideella civila sektorn i samhället. Visst måste en lösning vara både smidig och inte ett sätt att lura undan skatt, men går det i andra länder borde det gå även i Sverige.

Regeringen har lovat att införa avdragsrätt, men bara för privatpersoner och med ett tak på någon tusenlapp. Därför tycker jag Rädda Barnens kampanj är rätt fyndig. Det finns ju ingen övre gräns för vad man får ta betalt för en låda pepparkakor, så vips har det förvandlats till en avdragsgill kostnad för företaget (tillsammans med några andra förmåner som ska motsvarar priset).

Visst vore det bättre med en ren lagstiftning som tillät avdrag för ideella gåvor. Rädda Barnen uppmärksammar detta på ett finurligt sätt.

Höga politiker åtalade i Kenya

Det blev som väntat flera höga politiker som åtalades av Internationella brottmålsdomstolen för våldet som följde på valet 2007-2008. Med i chefsåklagare Luis Moreno-Ocampos åtal finns ett antal ministrar, varav en var vice premiärminister och son till landets legendariske landsfader och president Jomo Kenyatta.

De sex åtalas för brott mot mänskligheten för våldet där över tusen människor dog, handratals våldtogs och hundratusentals tvingades fly under de sextio dagar som våldet pågick. Det var viktigt att domstolen åtalade höga politiker, internationell rättvisa handlar om att visa att ingen ska kunna gå fri från världens grövsta brott.

Vilka misstänks för valvåldet i Kenya?

Idag kommer Internationella brottmålsdomstolen ICC i Haag och dess chefsåklagare Luis Morena-Ocampo att namnge sex personer misstänkta för det våld som följde på valet i landet 2007-2008. Jag har tidigare skrivit om domstolens seghet i utredningarna. Att det tar nästan två år bara att komma fram till dessa misstänkta är ett tecken på denna byråkratiska seghet som plågar domstolen.

Åklagaren kommer inte att utfärda arresteringsorder på dessa misstänkta utan istället uppmana dem att inställa sig frivilligt inför domstolen. Annars hotar han med arresteringsordrar. Vi får se hur han lyckas.

Nya länder under 2011?

Läser krönikor om vad som förväntas ske under 2011 och slås av att världen kanske kommer få se en eller ett par nya länder träda fram.

Det är inte så ofta världen får tillskott av suveräna stater. Under 1900-talet har det mest skett i grupp. Första och andra världskrigen, Sovjets förfall, Jugoslaviens sammanbrott. Senaste tillskottet till världsamfundet var väl Kosovo, som för övrigt just höll parlamentsval.

Nu verkar det som om vi kan stå inför några ytterligare tillskott till världens stater. Tyvärr kommer nog även dessa nya länder tillkomma under oroligheter.

Sudan folkomröstar den 9 januari nästa år om en delning i en nordlig och sydlig del. Detta upplägg var en del av uppgörelsen i inbördeskriget i landet som tog slut 2005 efter 22 års konflikt. Fortfarande pågår de etniska striderna i Darfur underblåsta av regeringen i Khartuom. Landets president Omar al-Bashir är åtalad av internationella donstolen ICC i Haag för brott begångna i provinsen.

Ett annat land som kan bli till är Västsahara. Landet har varit ockuperat av Marocko sedan 1976 men det finns ett avtal om att en folkomröstning ska hållas för att ge västsaharierna möjlighet att bestämma om sin självständighet. Det är bland annat FN-missionen Minursos uppgift att se till att denna kan genomföras. Datumet har skjutits upp flera gånger, och precis när samtalen mellan partnerna skulle återupptas i New York i november i år dödades flera demonstranter i Västsaharas huvudstad Laayoune och sköt upp en eventuell omröstning ytterligare.

Ett annat splittrat land som är delat rakt på mitten är Elfenbenskusten som efter sitt val någon veckan sedan har två regeringar som gör anspråk på makten. Landet är delat i en nordlig och sydlig del efter inbördeskriget i början av 2000-talet. Landet kanske inte riskerar att delas men interna spänningar är i alla fall ett möjligt tecken på en sådan utveckling.

Kamp om makt och naturtillgångar som olja och fiske och etniska motsättningar kommer nog att se till att eventuella nya staters debut inte kommer att ske helt friktionsfritt.

Svensk rättvisa, tveksamheter från omvärlden

I senaste The Economist verkar det som om även den tidningen tvekar om riktigheten i svensk åklagares brottsanklagelser mot Assange för vilka han nu sitter häktad i Storbritannien.

The blustering calls for the assassination of Julian Assange, the WikiLeaks founder now in custody in London awaiting extradition to Sweden on faintly mysterious charges of sexual assault, look both weak and repellent.

Visst är det så att svensk lagstiftning mot sexualbrott går längre än vissa andra länder men nog kan man utgå från att allt gått någorlunda rätt till (trots en inledning med olika besked från olika åklagare), tills motsatsen visats.

Fråga inte - nu igen

USA har en policy som heter Don't Ask Don't Tell som infördes tidigt under Bill Clintons mandatperiod som president. Regeln avser homosexuella inom försvaret och går ut på att inte berätta att man är homosexuell, och att ingen kan fråga om du är homosexuell. Av förklarlig anledning har olika intresseorganisationer kritiserat denna regel. Bland annat lovade Barack Obama under sin valkampanj att den skulle avskaffas.

Nu har en utredning som genomförts av Pentagon på beställning av försvarsminister Robert Gates kommit fram till att det skulle vara fullt möjligt att tillåta öppet homosexuella soldater i USA:s försvar.

Det var väl på tiden. Det som verkar stjälpa att det hela blir av innan nyår under den så kallade lame-duck session innan nya senaten tillträder är nu att senaten inte verkar känna att det finns tid att "smälta" rapporten från Pentagon och vissa republikaner som inte tycker det är rätt att genomföra en stor förändring i försvaret mitt under pågående krig. Dock kan man alltid hoppas på några mer moderata republikanska senatorer som kan rösta med demokraterna, för visst är det dags att avskaffa denna förlegade regel. Sluta fråga och agera.

Sverige - en del av en USA-konspiration?

WikiLeaks Julien Assange är som bekant häktad i sin frånvaro av svensk domstol, och nu uppenbarligen gripen i Storbritannien, detta för händelser helt frikopplat från avslöjande av amerikansk diplomattrafik.

Trots det finns det ändå de som tror att det svenska rättsväsendet konspirerar och går USA:s ärenden. Tycker dock om The Economist som i sin sedvanliga torra humor konstaterar följande:

After a recent stay in Sweden he faces several charges of sexual assault, which he denies. Sweden has now put out an arrest warrant for him. His supporters scent a set-up. Sceptics point out that Swedish justice (crime novels aside) is not generally known for scheming ferocity, or for the permanent silencing of America’s foes.

Nej, så är det nog allt...

En bok för alla trötta pendlare - och alla andra som åkt tåg!

Efter några teasers här på bloggen kommer nu det verkliga släppet, Varning för tåg är här!

Utdrag ur pressmeddelandet från förlaget:

Varning för tåg
– Boken som gör dina tågförseningar roliga
Pendlaren John Billow bestämde sig för att inte låta försenigar förstöra hans tågupplevelse.

Istället för att bli upprörd, irriterad och stressad valde han att iaktta vad som sker med tågpersonal och medpassagerare när något (o)väntat händer i tågtrafiken. Under sina sju år som pendlare mellan Västerås och Stockholm samlade han anekdoter och udda historier om vad som kan hända ombord. Här samsas historier om klassisk förseningspanik på plattformen med en rad exempel på de många förseningsmeddelanden som förekommer. Här ryms också mer udda händelser som konduktörer som blir kvar på perrongen och tåg som av misstag missar en station och istället blåser rakt förbi.

Boken pryds av illustratören och författaren Owe Gustafsons överraskande illustrationer.

För er som är intresserade av att köpa boken går det bra här:

Bokus.com
CDON.com
Bokia.se
AdLibris.se

Trevlig resa!

ICTY, ICTR och ICC - triplet inför säkerhetsrådet

En vecka fylld av internationella domstolar vid FN. På måndag talar chefsåklagarna för både Jugoslavientribunalen (Serge Brammertz) och Rwandatribunalen inför säkerhetsrådet. På torsdag är det sedan Internationella brottmålsdomstolens (ICC) tur.

Både Jugoslavientribunalen och Rwandatribualen håller på att avsluta sitt arbete inom något eller några år. För Jugoslaviens del saknas som bekant en viktig rättegång mot Ratko Mladic som ännu inte gripits. Rättegången mot Radovan Karadzic pågår för fullt. 

Det lär nog inte ske igen att man skapa särskilda domstolar som de för Jugoslavien och Rwanda. Förutom att ICC är tänkt att täcka deras områden i framtiden är trenden annars att skapa blandade domstolar, såsom den som finns för Kambodja.

Vi får se hur det hela spelar ut sig för Jugoslavien- och Rwandatribunalerna under åren som kommer och vad eftermälet blir, "the jury is still out" vad gäller det.

Den förändrade Europakartan

Om man tittar på en karta över EU ser man en fläck bredvid Österrike (Schweiz) och en fläck nere på Balkan. Snart kommer denna bild att förändras något i och med att förhandlingarna med Kroatien nu går in i en avslutande fas. Bedömningen är att landet kan gå med i EU 2011.

Kroatien har haft en riktig resa mot EU-medlemskap. Det var gränstvisten med grannen Slovenien som behövde lösas, där Slovenien som EU-medlem höll veto över fortsatta EU-förhandlingar med Kroatien. Det är nu löst och förhandlas som bäst.

I november träffades så den serbiske sin kroatiske presidentkollega i Vukovar och Paulin Dvor där några av balkankrigets värsta brott utfördes mot både serber och kroater. Försoningen länderna emellan var också en viktig del i Serbiens försök att göra upp med sitt förflutna inför ett mer framtida EU-medlemskap. Serbien lämnade in sin ansökan under det svenska ordförandeskapet i december 2009.

Så sakteliga målas den europeiska kartan i av alltfler EU-medlemmar. Kvar finns fläckar till norr (Island) och sydöst (Turkiet), men med helt olika tidsperspektiv.

Minns någon drachmen?

Tydligen kommer Europeiska centralbanken, ECB, att fortsätta ge korta lån till krisdrabbade euroländer med fast ränta ett tag in på 2011. Det sa centralbankschefen Jean-Claude Trichet i veckan. En förändrad ränta såg han inte heller som nödvändigt.

Frågan är om det räcker för att lugna stormen i de länder där det verkligen knakar. Irland kröp till korset och fick stödlån. Nu vankas kanske Spanien och Portugal?

I det läget läser jag med intresse The Economists senaste nummer som skriver om risken för att något euro-land skulle vilja dra sig ur Euron och börja trycka egna sedlar igen. Nog ska det sägas att riken inte är överväldigande, men som tidningen konstaterar, i ett visst läge skulle nog kostnaderna för ett utträde kunna förefalla acceptabla för ett land i ekonomisk kris.

Intressant utveckling som vi som icke-euroland kan ta del av från åskadarläktaren.

Nato-standard och svensk försvarsupphandling

En av slutsatserna för svenskt vidkommande från det nyligen avslutade Nato-toppmötet (och inte minst WikiLeaks-dokument) verkar vara att vi inte behöver gå med i alliansen då vi redan är så pass integrerade i Natos verksamhet, inte minst i Afghanistan. 

Tydligt är att det mesta av vår krigshårdvara numera är anpassad att gå ihop med Nato-styrkorna. Något annat skulle utesluta svenskt militärt deltagande såväl inom EU som PFP och Isaf-styrkan. Jag tänker på hur kravspecifikationerna i svenska försvarsmaterielupphandlingar kräver Natos Stanag-standard.

Tidigare var ju svensk policy att all krigsmateriel i princip skulle vara egenutvecklad för att inte äventyra vår alliansfrihet. Och visst lyckades vi utveckla vapensystem, fordon och jaktplan av utmärkt kvalitet. Sakta har dock principen om egenutvecklat materiel luckrats upp. Kvar finns en kompetent svensk försvarsindustri som detta till trots fortfarande ibland får riktade beställningar på försvarsmateriel utan konkurrens.

Den nyligen avslutade upphandlingen av pansarfordon är ett tecken i tiden på alltmer konkurrensupphandlat försvarsmateriel. I en riktig offentlig upphandling med offerter från flera olika företag valdes till slut en finsk leverantör framför ett etablerat svenskt försvarsindustriföretag. Beslutet stod sig även efter överklagande.

Nu läser jag i Fokus att försvaret kommer äska om åtskilliga miljarder för att utveckla ytterligare Jas-plan till det svenska flygvapnet. Den svenska försvarsindustrin verkar trots allt kunna fortsätta ett tag till. Förhoppningsvis kan den hjälpas att alltmer kunna stå på egna ben i konkurrens med andra, vi trots allt väldigt bra stridsflygplan.

Visst är en härlig vintertågsäsong igång igen!

Nu är den härliga tågvintersäsingen igång igen visst är det underbart!

En artikel i dagens DN visar att mycket inte har förändrats sedan förra året där ute på spåren. Det som slår mig är att man ändå anstränger sig att ge en förklaring till förseningen. Minns under förra säsongens värsta tid så hade man bland annat skrivit "hindrat av annat tåg" som förklaring till förseningen. Oh really, tåg här, mitt på rälsen!?

Sedan kan man undra hur stor skillnad för resenärerna det är om förseningen beror på vagnfel eller lokfel!

Man borde nästan skriva en bok om det...

Mervärde i Europas luftrum

Sitter och läser ombordtidningen på ett av Europas flygbolag någonstans över Europa och fastnar för en artikel om minskning av utsläpp, passande tema idag då kimatkonferensen drar igång på andra sidan jordklotet i Mexiko.

Artikeln påpekar att få flyg kan ta en direkt rutt inom Europa på grund av hur upphackat det europeiska luftrummet är. Inte mindre än 47 olika flygledarområden (air traffic controll organisations, ATC) och över 650 olika flygsektorer finns i Europa! För hela USA finns en enda ATC. 

Detta leder till att en direkt rutt ofta inte kan tas mellan destinationer inom Europa eftersom dessa 47 ATC inte är koordinerade, vilket inte minst blev tydlligt under Eyafjatlajökutls utbrott i april när olila besked kom från olika länder.

Tydligen arbetar EU och övriga europeiska länder på att skapa en mer samordnad flygledning, en så kallad Single European Sky (SES). Mervärdet skulle vara inte bara bättre punktlighet och kortare flygtider utan framförallt minskade utsläpp.

Detta är ju ett perfekt exempel på ett område där det europeiska samarbetet och EU kan tillföra ett mervärde genom att ta fram en gemensam lösning.

Tuffa förhandlingar i Tripoli

Även om det varit val i både Egypten (med väntad seger för Hosni Mubarak) och Elfenbenskusten (kantat av oroväckande våldsamheter) denna söndag, skiftar dock fokus i morgon till Tripoli i Libyen där EU håller toppmöte med Afrika.

Högt på agendan, om än inte på den formella dagordningen, står förhandlingar om Economic Partnership Agreement, dvs handelsavtal mellan EU och de afrikanska länderna. Nu hotar afrikanska handelsministrar att hoppa av de tioåriga förhandlingarna eftersom EU inte lagt ett förslag som är tillräckligt flexibelt nog att ta hänsyn till afrikanska förhållhanden.

Men det handlar inte främst om att EU skulle ha fått något sorts protektionisktiskt ryck så här i bistra budgettider. Istället menar de afrikanska länderna att EU:s krav på att slopa uppåt 80 procent av handelstullarna till Afrika skulle ödelägga afrikanskt företagande.

Det är lite av upp-och-ner-vända världen när EU kräver slopade handelstullar och Afrika kräver att få behålla dem. Användadet av handelstullar för att stänga ute konkurrens från andra länder är å andra sidan inget nytt för Europa. 

Det vore synd om förhandlingarna gick i stå på grujd av detta. Båda sidor skulle må bra av mer handel över gränserna, som bevisligen lyft så många länder ur fattigdom inte minst i Afrika.

Byråkrati det verkliga hotet mot internationell rättvisa

Denna vecka inleddes äntligen rättegången mot Jean-Pierre Bemba vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag för hans krigsbrott i Centralafrikanska Republiken. Domstolen skulle vara den slutliga garanten för internationell rättvisa men har haft en trög start med endast en handfull pågående  åtal.

The Economist antyder i senaste numret att internationell rättvisa och alla de särskilda domstolar som inrättats för att pröva den har kostat mer än de smakat. Jag har sett från insidan hur en sådan domstol arbetar, och skulle nog kunna säga att de inte är höjden av effektivitet. Men det fråntar inte de framgångar man ändå haft i skipandet av internationell rättvisa.

Det är inte de internationella principerna om krigsbrott, folkmord och brott mot mänskliga rättigheter som det är fel på. Snarare är det tendensen för organisationer som FN att skapa byråkratiska vidunder vid inrättade domstolar. Det är snarare här som hotet ligger.

Det finns dem som menar att internationell rätt ska ta hänsyn till pågående politiska processer. Därför hävdar vissa att ICC:s åtal mot Sudans president Omar al-Bashir kraftigt störde fredsförhandlingarna om södra Sudan. Men då bortser man från symbolvärdet i att ingen är immun för åtal mot brott mot internationell humanitär rätt.

Ett rättssystem som inte är konsekvent tillämpat kommer i längden att fallera. Därför är det institutionerna som tillämpar rätten som bör reformeras och inte systemet i sig.

Öppna partifinanser - en rättstatsfråga

Lagreglering av öppenhet kring partifinanser är åter i debatten. Så här skrev jag ett år sen i samma fråga är det är lika aktuellt idag:

Schweiz och San Marino. Och Sverige. Av alla länder i Europa är det dessa tre som saknar en lagstiftning om öppen redovisning av ekonomiska bidrag till partier.

En av demokratins grundpelare, och en viktig princip i en rättsstat, är att det politiska systemet ska vara förenat med tillräcklig transparens för att undanröja misstankar om att våra förtroendevalda utövar otillbörlig hänsyn till något enskilt intresse i samhället. Trots det finns ingen reglering i Sverige om att partibidragsgivare ska redovisas. Företag och enskilda kan fritt fram skänka avsevärda belopp till vissa partier och vara trygga i förvissningen om att de förblir anonyma.

Företrädare för vissa partier hänvisar till valhemligheten som argument för hemlighållande av enskilda bidragsgivare. Men gåvor till partier är frivilliga, valhemligheten är till för att skydda den enskilde från otillbörliga påtryckningar inför att man ska lägga sin röst. För övrigt har en gräns för redovisning vid 20 000 kronor föreslagits av en statlig utredning (Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter, SOU 2004:22).

Saknas en tvingande reglering riskeras inte bara allmänhetens förtroende, utan medför även en risk för korruption i samhället - en risk som inte ska underskattas (se bland annat bilaga 4 i SOU 2004:22, Andersson, Staffan, Partifinansiering – en riskzon för korruption). Sverige har idag en frivillig överenskommelse från 2000 mellan riksdagspartierna om redovisning av partiernas finansiering, men regleringen är tandlös, innehåller inga sanktioner och saknar kontrollinstans.

Sverige står mycket ensamt bland världens demokratier i sin avsaknad av tydliga lagregler om partifinansiering. Både Europarådet och Transparency International har kritiserat Sverige på denna punkt, nedslående för ett land som anser sig gå före i demokratifrågor. Europarådet sade bland annat följande om Sverige

The long standing tradition of self regulation in this area, does not seem convincing in its present form as it neither provides for a sufficiently broad and comprehensive approach nor for any particular sanctions or other means for the enforcement of the few principles that have been agreed upon. Consequently, there is a generally low level of transparency and there is no independent monitoring in place.
Council of Europe, GRECO Eval III Rep (2008) 4E, Theme II, Feb. 2009, sid. 17

Konsekvent avfärdas förslag på lagreglering av vissa enstaka partier såsom moderaterna. Om man står upp för rättssamhället, för att staten och dess företrädare ska vara utan misstanke. Lagreglering ska alltid noga övervägas, och helst undvikas i många frågor. I detta fall syftar det dock till att trygga en viktig del av rättsstaten och allmänhetens tillit till dess förtroendevalda företrädare.

Första snön och tågkaos! - boktips

Första snön innebär ju numera också trafikkaos, både på vägarna men även medelst det spårbundna trafikslaget. Som en före detta pendlare i sju år vill jag puffa för en samling roliga minne från allehanda tågkaos och förseningar som kommer ut i december på Carlssons bokförlag och är illustrerad av Owe Gustafsson (känd bland annat för Fem myror är fler än fyra elefanter).

Kanske ett perfekt julklappstips till en nära tågresenär? Fortsättning följer...

Vit jul i Vitryssland?

Samtidigt som snön viner in över Sverige från andra sidan Östersjön tänker jag på det annalkande valet i vad som tidigare kallats Europas sista diktatur Vitryssland.

Den 19 december går landet till valurnorna för att välja president. Det kommer sannolikt fortsätta vara Alexander Lukashenko. Men nu tycks den tidigare vännen Ryssland lämnat Vitryssland ute i kylan. I somras hotade Ryssland med sitt gamla kända vapen, att stänga av gasen, och nu stöder inte Moskva Lukashenko i valet; utrikesminister Lavrov hälsade inte ens på honom under ett besök i landet nyligen.

Trots det verkar Lukashenko i alla fall tidigare haft stöd från stora delar av befolkningen. Det kan vara det gamla argumentet som hördes även efter Sovjets kollaps, att man kan inte äta frihet. Lukashenka kan ha upplevts skänka ett någorlunda mått av stabilitet. Detta är ännu ett exempel på att mänskliga rättigheter går hand i hand med utveckling och ökat välstånd.

En ljusning kan vara Vitrysslands deltagande i EU:s initiativ det Östliga partnerskapet, för övrigt ett svenskt-polskt förslag. Risken är annars, som bland annat Chatham House skriver i en analys, att Lukashenko gör ekonomiska reformer utan att reformera de demokratiska rättigheterna. Tyvärr verkar EU rätt oengagerad i frågan, och till och med kunna leva med Lukashenko kvar vid makten.

Vi får väl se om det blir en vit jul i Vitryssland.

Powell, Bush och Irak

Såg Colin Powell nyligen på Larry King (som snart ska sluta!) tala om hur han njuter av sin mer tillbakadragna roll. Powell är annars kanske mest känd som krigsgeneral och sedermera utrikesminister i George W Bushs kabinett. De flesta minns nog hans insats i FN:s säkerhetsråd 2003 där han "sålde" in att Irak hade massförstörelsevapen.

Det är intressant att notera att Bush själv i sin bok Decision Points inte har någon större ånger för de beslut han fattade som president. Powell verkar dock ha lite mer ödmjukhet inför effekterna av invasionen av Irak, men så kallar han sig också "moderate Republican". Det kan behövs lite mer av den sortens Republikaner i USA just nu när Tea Party-tåget ångar in i Congressen.

I goda vänners sällskap

Det står nu tydligen klart att sex av de länder som bjudits in till Nobelkommitténs fredsprisceremoni i Oslo har lämnat återbud. Kanske dock inte en så förvånande grupp länder som uteblir: Kina, Ryssland, Kazakstan, Kuba, Marocko och Iran. Idel diktaturer och totalitära stater. Mer oroande är att ingen verkar kunna komma för att ta emot Liu Xiabos pris den 10 december.

Kina må vara på väg mot att bli världens ekonomiska stormakt (nästa år beräknas tillväxten överstiga 10 procent) men när det gäller mänskliga rättigheter har utvecklingen stått stilla, trots alla strävanden av personer som Liu. Den asymmetrin mellan tillväxt och medborgarnas friheter i Kina är något som vi i omvärlden behöver förhålla oss till. Hur stor del av vårt eget materiella välstånd är idag inte beroende av produktionen i Kina?

Nordisk union, men med vilken statschef?

Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på SACO, har fört fram idén om en nordisk union mellan Norge, Sverige, Danmark, Finland och Island. På Nordiska rådets årliga sammankomst som nyligen avslutades i Reykjavik hade han möjlighet att sälja in idén till övriga nordiska länder.

Tanken är lite kittlande i sig. Våra fem länder skulle sammanlagt ha en BNP på 1,6 miljarder dollar vilket är långt mer än Ryssland och före Kanada, Spanien och Sydkorea. Unionen skulle därmed ha haft en plats vid bordet när G20-länderna träffades härom veckan i Seoul.

Enda (sic!) problemet skulle då vara vem som skulle vara statschef. Wetterberg föreslår danska drottningen Margrethe. Här kanske man ska ta inspiration av Göran Häggs förslag att utse monarken genom folkomröstning eller korporativ omröstning, exempelvis genom landstingen. Inte exakt Mora stenar men en intressant tanke ändå!

Vi får väl se om Kalmarunionen blir verklighet någon gång i framtiden...

Efter Ban-Ki kommer Wallström?

Såg att Margot Wallström aspirerar på att bli FN:s första kvinnliga generalsekreterare. Därmed skulle hon vara "off the table" som kandidat som ny partiledare för Socialdemokraterna. Nog verkar uppdraget som S-ledare en tuff utmaning som det ser ut i dagsläget, men Wallström ska nog inte inbilla sig att FN går en enkel framtid till mötes heller.

Reformering av säkerhetsrådet ligger och trampar i bakgrunden. Så sent som denna vecka gav Barack Obama USA:s stöd i Indiens strävan att få en permanent plats på säkerhetsrådet. Andra står och bankar.

Men kanske FN smäller högre än S i dessa dagar, trots allt.

Turkiet, Balkan och EU

Läste att Bosnien-Herzegovina och Albanien nu kan resa visumfritt till EU/Schengen. Samtidigt har EU-kommissionen kommit med sin utvidgningrapport som föreslår att Albanien och Makedonien kan gå vidare med sina medlemskapsförhandlingar. Turkiet fick dock bannor för sin hantering av Cypern.

Det är svårt att se ett EU som i förlängningen inte innehåller Turkiet. Om Europa ska kunna agera som global spelare kan man inte ignorera ett land som Turkiet. Det gamla Europa betyder allt mindre i världen, särskilt när alla länder kör sin egen linje och fortfarande inte kan tala med en samlad röst (läs dagens artikel av Timothy Garton Ash i DN). Här fyller Turkiet en roll som en länk mellan världsdelar och kulturer.

Och nu när ytterligare länder kan bryta sin isolering och resa fritt till Europa innebär även det ett viktigt steg i det fortsatta bygget av ett alltmer inkluderande EU, kanske även ett viktigt psykologiskt steg för att öka acceptansen för ett framtida Turkiskt medlemskap.

Bästa Economist-ingressen hittills

Alltid med glimten i ögat på The Economist:

HE HAS just been anointed the guardian of socialism in an economically troubled country, leaping ahead of a sidelined elder brother and representing a new generation. But enough about Ed Miliband. This week, Kim Jong Un, the third son of Kim Jong Il, emerged—as expected—to become dictator-in-waiting in North Korea, which is fast becoming the world’s only communist monarchy.

Klimatets ödesdag

På denna för klimatet så ödesdigra dag griper kylan tag i Sverige i all sin prakt.

Säkra säkerheten - från Afghanistan till Norden

Från en bas i Balkh-provinsens huvudstad Mazar-i-Sharif har sedan 2006 den svenska militära insatsen i Afghanistan utgått. Sverige deltar i den Nato-ledda ISAF-styrkan (International Security Assistance Force) som syftar till att stödja säkerheten i landet och hjälpa till att bygga upp en stabil statsmakt, ingen lätt uppgift i ett land som erövrare gått bet på sedan Alexander den Stores tid.

Dagens svenska säkerhetspolitik måste omfatta flera olika angreppssätt, på flera nivåer för att vara effektiv och verksam

Dagens svenska säkerhetspolitik måste omfatta flera olika angreppssätt, på flera nivåer för att vara effektiv och verksam – från att kunna läsa av och möta de traditionella hoten mot territoriet till att begränsa de hot som kollektivt berör flera länder i vår närhet men som emanerar från helt andra platser, såsom terrorism.

Sveriges insats i Afghanistan är ett bra exempel på det senare. Här deltar Sverige för att stödja säkerheten i ett avlägset land, men vars säkerhetspolitiska situation har en påverkan på Europa, från heroininflödet och dess understödjande av organiserad brottlighet – som ju faktisk har förmågan att påverka staters maktutövning – till den grogrund för extremism som instabila och fattiga stater utgör.

En lyckad insats i Afghanistan bygger på att landets egna medborgare och begynnande statsapparat förmår ta kontroll över utvecklingen. Ett sätt att hjälpa dem i detta är de Operational Mentoring and Liasion Teams (OMLT) som upprättats bland annat inom den svenska insatsen. Dessa fungerar som mentorer åt den afghanska armén och deras officerare för att stärka dessa i sin roll. Men enbart militära insatser räcker inte för att skapa ett stabilt land. Även civilt stöd till återuppbyggnad, infrastruktur och rättsväsende och utbildning måste ges. I stabilitetens kölvatten kommer utveckling.

Svensk säkerhetspolitik måste också kunna rikta blicken närmre våra gränser.

En beredskap på förändrade avsikter från aktörer i vår närhet kräver både en ständig vaksamhet för att upptäcka de första subtila tecknen på detta, men även en flexibilitet i vår försvarsstruktur för att snabbt kunna ställa om.

En beredskap på förändrade avsikter från aktörer i vår närhet kräver både en ständig vaksamhet för att upptäcka de första subtila tecknen på detta, men även en flexibilitet i vår försvarsstruktur för att snabbt kunna ställa om. Detta gäller även för helt nya hot som kan uppstå på lite längre sikt. Här krävs både en nationell insats, men lika mycket behöver vissa hot mötas genom kollektiva säkerhetsarrangemang tillsammans med andra berörda länder. På så sätt påminner dagens behov av kollektiv säkerhet till viss del om det Kalla kriget, medan det på andra områden rör sig om helt nya hotbilder.

Således förutsätter en lyckad säkerhetspolitik att flera områden samverkar. Militära medel liksom civilt bistånd, nära insatser liksom säkerhetsinsatser långt från våra gränser - det är så en framgångsrik politik måste föras. Om Sveriges säkerhetspolitik fortsätter att utvecklas i denna riktning har Sverige större möjligheter att verkligen främja fred, frihet och utveckling i världen.

Europadagen 2009

Den 9 maj var det Europadagen i hela EU. Den dagen 1950 lade Frankrikes utrikesminister Robert Schuman fram en plan för ett mer enat Europa. I hans deklaration sa han att "världsfreden kan inte upprätthållas utan konstruktiva insatser mot hotande faror" och att det "bidrag som ett organiserat och levande Europa kan tillföra civilisationen är oumbärligt för att bibehålla fredliga förbindelser". Hans vision var att förena Frankrikes och Tysklands kol- och stålproduktion under en gemensam hög myndighet. Häri låg gunden för vad som till sist kom att bli Europeiska unionen.

1992 tillkom då själva EU genom Maastrichtfördraget. Då skapades de tre pelare som sedermera byggts på i olika omgångar med samarbete kring försvar och säkerhet samt rättsliga frågor. Och så i år skrevs Lissabonfördraget under och nu står EU inför ytterligare förändring och utveckling. De tre pelare som vi kommit att bli så bekanta med slås bort och kvar blir bara EU. Ingen mer krånglighet med en första EG-pelare och två mindre pelare för utrikes- och rättsliga frågor. Utrikesfrågorna blir mer samordnade och en ny post som hög representant för dessa frågor skapas. Den personen kommer att ha en egen europeisk utrikesförvaltning till sitt förfogande.

I och med Lissabonfördraget blir beslutsfattande i EU:s organ enklare och mer överskådligt.

Den gamla ordningen som tillkommit sedan Maastrich och Fördraget om Europeiska unionen innehåller inte mindre än 28 olika procedurer för hur man tar beslut beroende på vilken fråga det rör sig om. Detta förenklas och en katalog av beslutsbefogenheter för unionen införs, exklusiv befogenhet (t. ex. tullområdet), delad befogenhet med medlemsländerna (t. ex. den inre marknaden) samt stödjande befogenhet (t. ex. kulturområdet). Om alla medlemsländer nu ratificerar Lissabonfördraget kan det träda ikraft den första januari 2009.

Lissabonfördraget ger Europaparlamentet mer att säga till om och parlamentet blir huvudsaklig lagstiftare i EU tillsammans med rådet. Detta gör valen till Europaparlamentet i juni 2009 extra betydelsefulla.

Aldrig tidigare i världshistorien har så många människor haft rätt att rösta i samma val. De 751 parlamentariker som väljs kommer att representera 496 miljoner européer.

Men det är inte bara i EU:s fördag som det behöver förändras. Förändringen av jordbrukspolitiken, såsom frikopplingen av sambandet bidrag-produktion, måste fortsätta, bort från statligt understöd och snedvridning av konkurrensen till förmån för världens fattiga länder. De nya ekonomiska avtalen som slutits med framförallt de afrikanska länderna måste se till att helt öppna den europeiska marknaden för dessa länder. Viktigt är också att fortsätta utveckla samarbeten som av naturen måste vara gränsöverskridande, såsom bekämpning av den grova brottsligheten, och ta bort sådant som inte är det.

På årets Europadag syntes mycket få, eller inga, europaflaggor vajar i de svenska trädgårdarna. Men kanske kan de kommande reformerna visa att EU går att förändra, och att våra europeiska grannar är närmre än vi tror.

Schumans ord ekar än: "... Detta förslag [kommer] att skapa de första konkreta grundvalarna för en europeisk federation som är oundgänglig för att bevara freden."

Olympiaden och politik har visst ett nära samband

Det pågår en febril debatt inför de kommande Olympiska spelen i Kina i sommar. En fråga som kommit upp är den om bojkott av invigningsceremonin av stats- och regeringschefer. Från många håll möts kravet med argumentet att bojkotter sällan uppnår sina mål, utan snarare stärker en regims inhemska legitimitet. Det ligger något klokt i det.

Ett annat argument som framförs är att idrott och politik inte hör ihop. Detta är betydligt svårare att ta till sig, speciellt med tanke på vem som främst framför argumentet, den Internationella Olympiska Kommittén (IOK). När den för fram detta argument visar det på ett visst mått av aningslöshet rörande de Olympiska spelens historia. Det blir inte bättre av att man IOK själv pekar på att Kina förbundit sig till att respektera journalisters yttrandefrihet. IOK använder alltså själv politiska påtryckningar som medel för Olympiaden som ska hållas.

De Olympiska spelen har ett intimt samband med politik, liksom mycket av sporten som utövas på hög nivå av nationella lag. Vem har inte känt stolthet när ens landsman eller -kvinna vinner ett guld och landets flagga hissas till Du gamla du fria. Den debatt som uppstått om Kina och mänskliga rättigheter visar på hur tätt sammanlänkat idrotten i de Olympiska spelen samt andra världsmästerskap och international politik är. Se OS-bojkotten 1980 efter att Sovjet invaderat Afghanistan. Se hur de Nord- och Sydkoreanska lagen numera tävlar under gemensam flagg. Se den Serbiske simmare som nyligen hade på sig en tröja med budskapet ”Kosovo tillhör Serbien” under sin medaljceremoni.

Så visst kan man önska att idrott och politik inte hörde ihop, men på olympisk nivå visar historien att idrotten och politiken absolut har ett nära samband och samspel med varandra.

Och då kräver det att de politiker från världens länder som besöker de Olympiska spelen i Beijing faktiskt talar mycket tydligt om de brott mot de universella mänskliga rättigheterna som den kommunistiska regimen i Kina faktiskt begår.

Och då kräver det att de politiker från världens länder som besöker de Olympiska spelen i Beijing faktiskt talar mycket tydligt om de brott mot de universella mänskliga rättigheterna som den kommunistiska regimen i Kina faktiskt begår.

Efterlysning av det internationella försvaret

Sveriges försvarsmakt har bestått av ett territorialförsvar ända sedan kalla kriget. När Berlinmuren föll innebar det naturligtvis förändringar även för det svenska försvaret. Man talade om nätverksbaserat försvar och en säkring av Sveriges säkerhet genom att bevara freden i övriga världen. Men trots många försvarsbeslut och inriktningar är fortfarande försvarsmaktens organisationen i många avseende anpassat efter en annan tids verklighet.

Den svenska neutralitetspolitiken som i förlängningen inneburit självförsörjning vad gäller materielanskaffning är en black om foten för försvarsmakten.

Den svenska neutralitetspolitiken som i förlängningen inneburit självförsörjning vad gäller materielanskaffning är en black om foten för försvarsmakten. Självförsörjningsårincipen har inneburit årtionden av egenutveckling av allt från stridsflyg till ubåtar och artilleri. Detta har givit mycket höga materielkostnader. Kan ett land på åtta-nio miljoner invånare egentligen motivera egenutveckling av ett stridsflyg? I sammanhanget kan nämnas att de enda andra länder som utvecklat egna stridsflyg är USA, Indien, Kina, Frankrike, Ryssland och Storbritannien.

Insikten att Sveriges säkerhet är beroende av säkerheten i världen bör ha förstärkts efter 2003 och hur exempelvis kriget i Irak ger känningar ända upp till Sverige. Därför är det så nedslående att se på det svenska försvarets internationella insatser. Visst pågår det utlandsinsatser med svenska soldater i allt ifrån Kosovo till Afghanistan. Men trots det är det en mycket liten del av försvarets personal som är involverade i utlandsuppdragen. Sverige har en utlandsstyrka på 1000 soldater, varav lite mer än 800 just nu är utlandsstationerade. Man kan göra en jämförelse med Finland, som har en utlandsstyrka som är dubbelt så stor, 2000 soldater. Det bör nämnas att Finlands försvarsmakt består av 9000 yrkes- och reservofficerare medan Sverige har mer än dubbelt så många, 21000. Och Finland har som bekant en mycket konkret erfarenhet av såväl kalla kriget som det nuvarande säkerhetspolitiska läget i exempelvis grannlandet Ryssland.

Det är synd att Sveriges försvarspolitik numera förvandlats till en budgetteknisk övning. Sverige behöver ett försvar som är med och säkrar fred i världens oroshärdar samtidigt som det är uppmärksamt på och anpassningsbart till förändringar i den säkerhetspolitiska situationen i närområdet. För att det ska fungera måste några mycket tydliga signaler skickas till Försvarsmakten om vad som förväntas och förutsättningar ges för att omdana en föråldrad organisation.

Mänskliga rättigheter i Kina

Tillsammans med Nordkorea och Kuba är Kina en av världens kommunistiska diktaturer. Landet är också en av världens snabbast växande ekonomier. 2008 sållar det sig till den skara länder som har varit värd för de olympiska spelen. Då samlas världens idrottare i Beijing för att tävla i sportmannamässig anda.

Men en aktör som inte spelar enligt regelboken är Kina självt. Gång på gång bryter Kina mot de mänskliga rättigheterna.

Regimen censurerar dagligen vad som sägs i landet. Internet är begränsat och censurerat. Opposition är förbjudet. Rättssäkerheten vid rättegångar där dödsstraff utdöms är bristfällig och tortyr förekommer i vissa fall av ”rehabilitering”.

Inför upptakten till OS har regimen också börjat tvångsförflytta människor från sina hem för att göra plats för OS-byggen, utan ersättning. Inga utomstående observatörer tillåts för att tillse att Kina inte bryter mot de mänskliga rättigheterna och utländska journalister hindras i sitt arbete.

Genom att förlägga ett sådant evenemang som de olympiska spelen i ett land som så flagrant bryter mot de universella värdena om mänskliga rättigheter ger man landet en legitimitet som det inte förtjänar. De olympiska spelen har alltid haft en enorm politisk sprängkraft som går utöver de sportsliga prestationerna. Se hur Nord- och Sydkorea idag tävlar i ett gemensamt lag eller hur USA och 62 andra länder bojkottade OS i Moskva 1980 för att protestera mot Sovjets inva-sion av Afghanistan.

För att inte undervärdera de värden som den olympiska andan och som Sverige som rättsstat står för bör Sverige vara tydlig i sin kritik av Kinas agerande rörande mänskligheter. Kina bör också tillåta internationella mänskliga rättighetsgrupper övervaka Kina i synnerhet inför och under de olympiska spelen.

Medan våra idrottare strävar för att springa snabbare, nå högre och bli starkare som det olympiska mottot uttalar är det inte för mycket begärt av Kina att bli mer lyhört och mindre förtyckande.

FN:s råd för mänskliga rättigheter

Den 3 april 2006 bildades FN:s råd för mänskliga rättigheter. Under Jan Eliassons ordförandeklubba beslutade FN:s generalförsamling att ersätta den tidigare kommissionen som bestod av flera av världens mest notoriska förbrytare av mänskliga rättigheter. Trots höga förhoppningar och en bredare uppsättning av medlemsländer har rådet idag långt ifrån uppfyllt de uppställda förväntningarna.

Rådet har bland annat som uppgift att utföra universell periodisk uppföljning av samtliga 192 medlemsstaters uppfyllande av sina förpliktelser vad gäller mänskliga rättigheter.

Rådet har hittills endast kritiserat ett enda land för förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna – Israel har kritiserats nio gånger.

Det är just den universella periodiska uppföljningen av länders uppfyllande av sina förpliktelser, som alltså skall omfatta alla medlemsländer, som skiljer rådet från sin företrädare kommissionen, och det är här man misslyckats.

Sverige är inte medlem av rådet. Dock som medlem av FN och EU bör Sverige genom sina grannländer, såsom exempelvis Tyskland och Finland som är med-lemmar, uppmana till att rådet uppfyller sina viktiga förpliktelser och får på plats en mekanism för den periodiska uppföljningen. Detta ligger också i linje med vad moderaterna anser om att där så behövs vara kritisk mot FN när FN inte klarar sina uppgifter.

Svenskt bistånd i framtiden

Sverige är ett av de få länder i världen som uppnår FN:s rekommendation att ägna minst 0,7 procent av bruttonationalinkomsten åt bistånd, med Sveriges hela procent är vi bäst i klassen. Men hur effektivt är ett mål i hur mycket man ska spendera istället för ett mål i vad som ska uppnås?

Men hur effektivt är ett mål i hur mycket man ska spendera istället för ett mål i vad som ska uppnås?

Nyligen kom Riksrevisionen med svidande kritik mot Sidas implementering av svenskt bistånd. Riksrevisorerna menade att biståndspengar har betalats ut kontant i länder som har hög grad av korruption, att Sida har stora brister i internkontrollen över biståndsprojekt samt att flera av de granskade projekten visar på oegentligheter och fel. Det är alla tecken på ett bistånd som är inriktad på att bränna pengar, inte uppnå resultat.

Det är inte ens säkert att bistånd i form av reda pengar är det bästa sättet att hjälpa världens fattiga och underutvecklade länder. Många gånger finns det institutionella problem i länderna som hindrar en effektiv användning av biståndet, andra gånger läggs pengarna helt sonika i de styrandes egna fickor.

Ett spännande område som håller på att växa fram är bistånd i form av know-how, där Sverige lär ut saker vi är bra på till utvecklingsländer. På det sättet får de verktyg att själva tackla sina problem.

Inte sällan är det dock västs handelstullar som är det största hindret för underutvecklade länder och dess invånare att resa sig ur fattigdomen. Inget skulle göra så mycket för världens fattiga som just lyftandet av handelshinder och slopande av subventioner till inhemsk produktion.

Vad som är klart är att svensk biståndspolitik måste omvärdera målet att spendera och istället införa ett mål att uppnå. Sann kvalitet kan inte alltid mätas i pengar.

Vad som är klart är att svensk biståndspolitik måste omvärdera målet att spendera och istället införa ett mål att uppnå. Sann kvalitet kan inte alltid mätas i pengar. Det hoppas jag biståndsminister Gunilla Carlsson också vet.